Sagan om Gaijin

Svårt att säga. Båda länderna har sina frdelar varav jag kommer sakna Japans men inte skulle klara mig utan Sveriges i det långa loppet. Iofs är många av Sveriges hemlandsbonusar så det är lite orättvist.

Jag har varit hemma i två veckor nu och har återanpassats rätt totalt till det svenska samhället. Japan r långt borta men helt tomhänt kom jag inte hem.

Lite skrivande från Kansai international airport, världens längsta byggnad (1,7 km) byggd på ett rörligt pelarsystem på en konstgjord ö som sjunker i ojämn takt på olika ställen. En timme tills planet går.

Jag sitter i mitt kala ihoppackade rum och skriver ett av de sista inläggen från den här världsdelen. Det känns verkligen att jag är inne på upploppet nu.

Det öster och västerländska tankesätten skiljer sig i grunden genom att vi alltid försöker uppnå så mycket frihet som möjligt medan de tycker harmoni är viktigare. Det märks på många sätt om man börjar jämföra...

Kuinep alltså. Jag har 8 dagar till men tiden börjar verkligen rinna ut nu. Jag packar lådor jag ska skeppa hem och har börjat planera mina sista möten med folk innan de försvinner.

Äntligen lite tid att skriva på mellan alla rapporter! Den här gången serveras det blekt hår med kulturel tröghet och lite festival.

Typ noise för den som inte vet bättre men den här gången skiljde sig klart från den förra. Det har var mer konventionellt men ändå långt, skitigt, tröttsamt och tufft.

Så har man gjort biodebut alltså. 17 juni hade "Paradise of Bart" premiär men det var ingen rush direkt. Kul att vara med men tyvärr är den inte mycket att hurra för. Rent av riktigt dålig men B-film är ju kul det med =)

Det här kapitlet består mest av ett par bilder på kul fordon jag stött på. Tyvärr har jag inte testkört något av dom, speciellt inte något motordrivet eftersom de har vänstertrafik och man måste genomgå byråkrati först.

Japan ligger på samma breddgrad som Marocko och nu äntligen känns det! Eller egentligen så har det skett långsamt men jag har väntat ett tag för att inte sukta er för mycket =)

Jag har gått och grunnat på det här ett tag och tycker äntligen att jag har tillräckligt med kött på benen för att kunna ge ett utlåtande om det: Könsroller och feminism.

Nej, jag har inte varit på skrattklubb utan på jorldens sjystate evenmang på Genevieve's konstuniversitet. Tvådagarsfestival med både det ena och det andra. Mycket uppskattat i min inte så festtäta vardag.

Jag har lyckats återhämta mig hyffsat från lagget efter semestern så det här är bara en normal statusrapport av den gångna tiden sedan förra kapitlet. Lite skola, lite sevärdheter, lite shopping.

Vad läser du? När kom du till Japan?
Vad läser du? När kom du till Japan?
Vad läser du? När kom du till Japan?
Vad läser du? När kom du till Japan?

Jag träffade familjen i Thailand för att semestra i två veckors tid över Japans så kallade Golden Week då skolor och jobb är stängda flera dagar. Ett minst sagt udda land med många egenheter.

Livet i Japan kan krånglas till av alla reglofiler som synar dig i sömmarna hela tiden om du inte accepterar att följa de danssteg du förväntas ta. Allt ska göras rätt första gången utan misstag. Alltid.

Våren kontrar höstens momiji med sakura. Kanske inte lika färgglatt men det är plusgrader och mysigt i alla fall plus att det är något vi inte har hemma. Eller rättare sagt, något vi inte tänker på att vi faktiskt har.

Japanerna har utvecklat en egen musikgenre kallad noise och i söndags gick jag och Adrian på en sån spelning. Akta dig lilla mamma för nu blir det verkligen domedagsmusik!

Hong Kong-vistelsen blev på många sätt en bra semester och time out från Japan. Det är inte för inte som företag bara pumpar in stålar och alla science fiction-skapare dreglar över dess fotografier.

Victory! Jag gjorde det! Jag var där! Jag såg det med egna ögon!! Tokyo, stan som ersatte Kyoto som huvudstad när ytan där borta tog slut och templen för många.

Funderade också på att döpa det till "De dimhöljda bergens lokalbefolkning - Ett studium i japanskt socialt beteende med inriktning på norra Kansai" men det fick inte plats.

Precis som de gamla munkarna gjorde har min orkester isolerat sig i bergen för att öva och komma till djupare insikt. Inget som går upp mot en turné eller SOF men rätt hyggligt ändå.

... har i detta fallet ingenting med exokiskt mode att göra utan är vad man tidigare använde för att baka en japansk gitarr kallad shamisen. Ett lagom besynnerligt instrument som inte är helt olik en ostämd banjo.

I Shintoismen finns det gudar för allt. Uppenbarligen har jag vredgat toalettguden genom att inte skriva det utlovade kapitlet till hans ära. Som bestraffning paja han min ring.

Att slappa innebär för mig att inte behöva planera sin tid per timme utan att bara valsa omkring och göra det man känner för. Men nått ska man ju göra annars blir man knäpp. Jag kände för att åka snow board.

Åker man till Japan innebär det inte att man automatiskt lär sig laga japansk mat. Det går utmärkt att aldrig röra köksredskap mer avancerade än en sked på ett helt år om man bara vill.

Ålder är respekt i Japan. Man har tagit sig genom åtskilliga decenier utan att dö, vet och kan mest. Så ur vägen och visa tillbörlig hänsyn snorvalp!

Vad tror ni omvärlden vet och tycker om Sverige? I Japanernas fall kan jag säga att det inte är särskillt mycket. Tack för kalsongerna förresten. Hoppas att det här bildbeviset räcker =)

Flumkapitel om lite av varje. Skönt att slippa skolan och kunna ägna mig åt vad jag känner för.

Kan hända att vårlov inte har samma klang som sommarlov men det är verkligen inte fy skam ändå! Avslutet blev långt ifrån lika tårfyllt som klubbens vill jag lova.

Klart är att det är skillnad på folk och folk i Japan och man vill inte umås med alla. Men det är svårt att se skillnaden och avgöra vem som är hur. Ken är speciellt svår.

Kimonon är Japans svar pÃ¥ kostymen eller fracken. Jag har vart på modevisning och fått kolla på kimono-industrins banbrytande nya designframsteg.

Jag är inte herre över mitt eget öde längre. När jag minst anar det vänds hela världen upp och ner och jag försöker desperat att inte ramla av. Ibland är det komiskt, ibland inte.

Service är viktigt i Japan. Men servicen kan ta lite underliga former och är ibland inte så underlättande för de ovana.

Japan producerar mycket fantastisk TV och film som de flesta västerlänningar aldrig ser. Om man inte tankar ner det vill säga. Och då slipperman allt skräpet. Men å andra sidan har jag inga vettiga kanaler.

Om man är ute och reser i världen är det inte ovanligt att man lär sig en hel massa, blir väldigt vis, får förståelse för främmande kulturer och skaffar sig vänner för livet. Det har jag fått förklarat för mig allt för många gånger.

Nyårsfirandet blev inte riktigt så bra som jag hoppats på även om det var långt ifrån någon katastrof. Först turistande i Kobe och sen Japansk tradition i Kyoto.

Äntligen. Julen i Japan är inte så speciell som man kan tro. Lite myspys, lite mat osv. men inte som hemma.

Happy Merry Christmas på er!

Konserten innebar både stor intensifiering och raka motsatsen av klubbverksamheten. Inget blod har spillts, kylan förhindrar svett totalt men det fälldes desto mer tårar istället.

Livet flyter på som vanligt i en stadig, ojämn takt. Har ont om tid men tänkte skriva lite ändå för att visa att jag lever.

Flera av utbytesstudenterna har testat statistjobbet även om de inte är tyska, filmfolket är inte så petiga. Just hur opetiga de är ställdes däremot på sin spets när den tämligen unge "Jack Faneshaw" dök upp en morgon...

Det råder ingen tvekan om saken. Är du ute efter obskyra och charmigt nördiga saker är det hit du ska åka. Ta på dig mjukisbrallorna och knäck en joltcola för här kommer en extended version geekigheter.

Är man van vid den bistra Uppsaliensiska vintern kanske inte Kyoto verkar vara så mycket i jämförelse. Tyvärr går det skrämmande fort att anpassa sig men som tur är kan man ju alltid ta ett varmbad.

Folket i orkestern är galet bra. Jag tror att det beror på den japanska livsstilen de haft under sin uppväxt och skolgång och att de som hamnat på Kyoto University i allmänhet är rätt vassa.

I början när jag kom hit var jag alldeles till mig på bara vetskapen av att jag var i Japan och allt var bara nytt och tufft. Nu har jag lugnat ner mig och känner mig inte som en turist längre.

Jag har besökt Sveriges geografiska (nästan) och kulturella motpol vad det beträffar studentorkestrar. Jag vet inte ens vad de heter än eftersom det bara skrivs med kanji men nu spelar jag i alla fall i universitetets brass band.

I Japan finns det så mycket coola grejer att köpa att hälften vore nog. När jag ska åka hem kommer jag att fylla lådor med grejer och sälja för 20-dubbla priset.

Filminspelning för Toei's storproduktion(?) "Barutu no Tengoku" eller "Paradise of Bart" i vilken jag spelar tillfångatagen tysk soldat av olika slag. En minnesvärd upplevelse och ett sjyst extraknäck.

Som förvarning tänkte jag bara säga att den här texten enbart går ut på att oja mig över den otroligt dåliga servicen vi fått gällande internet. Allt annat har varit helt fläckfritt från universitetets sida men det här är verkligen dåligt.

Skolan har börjat på riktigt. Oj, vad jag har fått jobba och bänkarna är hårda. Utan internet försmäktar jag på denna ö.

Här i Shugakuin finns ett hårdkokt partygäng som varit ute och festat en hel del redan trots att vi bara varit här en vecka. Jag var har däremot inte varit ute och klubbat något förrän igår och det blev himla kul.

När jag kommer hem från Japan kommer jag att vara i bättre skick än någonsin efter man flänger omkring så mycket och bara käkar nyttigheter hela tiden.

Ordning börjar så smått infinna sig i mitt liv. Jag har lyckats fixa mina bankärenden, registrera mig till höger och vänster på allt man mÃ¥ste och nu börjar det hända så där mysudda grejer som det ska göra i Japan.

Idag började skolan. Öppningsceremonier, en massa infopapper, lyxiga toaletter och märkliga professorer. Utbildningen verkar helt ok och stan är kanon.

Jag har anlänt till Japan hunnit kolla in närområdena lite, handlat snabbnudlar och är mest förvirrad.