Klart är att det är skillnad på folk och folk i Japan och man vill inte umås med alla. Men det är svårt att se skillnaden och avgöra vem som är hur. Ken är speciellt svår.
Jag är inte herre över mitt eget öde längre. När jag minst anar det vänds hela världen upp och ner och jag försöker desperat att inte ramla av. Ibland är det komiskt, ibland inte.
Japanskan och dess skrivsystem har en hel del egenheter och är skapligt meckigt ibland. Jämfört med det framstår skillnaderna mellan europeiska språk som dialektala.