2006-07-30
Sista veckan
Likt den första veckan har den sista en massa saker man måste fixa, enda skillnaden är att det nu ska sägas upp istället för startas. Det är iofs bättre den här gången eftersom jag kan göra mig förstådd på egen hand och inte är hänvisad till att visa färdigskrivna lappar från FSD men trots det har jag försökt säga upp mitt bankkonto två gånger utan att lyckats p.g.a. av konstiga öppettider och att jag inte hade passet på mig och det tog tre blanketter innan första lådan med grejer till slut kom iväg. Jag fallerade på sånna petitesser som att jag p.g.a. platsbrist i innehållsförteckningen skrev "Böcker, serier, pärmar | 24 + 16 + 3st | ¥55000" på samma rad istället för att specificera vad de tre kategorierna var värda för sig och att jag skrev att de skulle vidarebefordra paketet till Robert ifall ingen tar emot det i Viksjö utan att skriva c/o mig själv. Imorgon ska jag försöka säga upp bankkontot igen, COOP-kortet (rabbatkort i skolans affärer), hälsoförsäkringen, mobiltelefonen, flytta ut ur rummet så att jag slipper betala augustihyran och skicka en till låda saker, hoppas att det går bra. Appropå saker så har jag minst sagt handlat duktigt och det blir inte billigt att få hem allt trots att jag båtfraktar. Det hade jag i och för sig räknat med innan jag åkte och det är klart värt det tycker jag.
Den här veckan har jag gjort många saker för sista gången, sagt hej då till de första som börjat försvinna iväg, skrivit ner mailadresser, lovat att besöka halva jorldklotet och även om jag fortfarande är kvar känns det lite som att jag redan lämnat i sinnet. Det känns som att vi redan gjort allt vi gör hundra gånger om och att den senaste veckan bara varit ett utdraget avsked medan en efter en försvinner. Det hela har kryddats med att Cheryl planerar sitt liv ner på minuterna och förväntar sig att alla ska passa in i maskineriet med grejer vi bara måste fixa eller hinna göra innan alla sticker. Det skar sig däremot ordentligt idag och hon blev sur men ett sånt sätt att leva funkar inte i längden. Hoppas att det hinner repareras tills jag sticker och att hon lär sig någon gång. En av japanerna från Kuinep-föreläsningarna har på senaste tiden också engagerat sig väl aktivt i vad vi pysslar med och det går mig på nerverna med. Visserligen är han en rätt hygglig prick men uppvisar vissa gemensamma tecken med den ökände Ken och är antagligen ytterligare en stackare som inte funkade i det japanska gruppsamhället. Han är dock mycket vettigare än ovannämnde och som tur är hänger han i huvudsak på B så jag slipper barnvakta någon högljudd 19-åring. Jag aktar mig från att bli för trevlig, övar lite japanska på honom emellanåt och är glad att problemet kommer att lösa sig självt om 2 dagar. Det är verkligen inte lätt att skaffa sig ordentligtliga vänner bland lokalbefolkningen om man är så utländsk som jag och mina kursare men jag är glad att jag i alla fall hittade några och känner mig inte besviken. Dessutom har jag ju alla andra gaijins och jag kommer säkerligen att hälsa på många av dom hemma i Europa igen. Först ska jag däremot hem för även om Japan och Asien är kul har jag till skillnad från många andra varken tid, pengar eller egentlig lust att resa runt i flera veckor på vägen. Kina finns kvar och jag är sugen på ostmackor.