2005-10-14
Ganbatte kudasai!
Hjälp. Den här veckan börjdade vi med våra första föreläsningar och lektioner. Kuinep-ämnena var rätt hyggliga men av väldigt varierande innehåll och kvalité. Har ännu inte haft Aotani i något eftersom måndagen där hans kurs ligger var nationell helgdag. På det hela taget verkar kurserna intressanta och inte så jobbiga. Nått som däremot är jobbigt på riktigt är japanskaundervisningen. Första dagen hade vi Nakazawa-sensei och maken till människa har jag aldrig skådat. Hon kan hålla låda som ingen annan, är väldigt högljud, far fram och tillbaka hela tiden, spelar teater och ritar skojiga bilder på tavlan. Först satt vi bara smått chockade och glodde och försökte hänga med i hennes i mitt tycke rasande tempo när hon lär ut skillnaden mellan transitiva och intransitiva verb. Sen när vi hämtat oss lite så var hon jätterolig men herre gud vad krävande det är eftersom rubb och stubb är på japanska och jag inte uppnått så snabb läshastighet och inte är så duktig på hörförståelse än. Det häpnadsväckande är att hon inte lugnade ner sig det minsta på de tre timmarna vi hade henne och aldrig pausade mer än typ 2 sekunder när hon väntade på att någon skulle svara på en fråga. De andra två japanskalärarna vi har är lugnare men det är ändå skapligt tungt. Det känns som att jag ligger i underkanten av gruppen och endast lyckades kvala in i intermediate-gruppen tack vare att jag är bra på grammatik men sen när det väl kommer till kritan visar det sig att jag har lika stort ordförråd som ett ICA-kvitto. Om jag lyckas härda ut här i ett helt år kommer jag säkert att kunna snacka flytande när jag kommer hem.
Man har ju hört att den japanska skolan ska vara väldigt hård. Långa skoldagar och mycket läxor. Sen har jag också hört att det bara gäller fram till universitetet eftersom allt bara handlar om inkvalning på fina skolor. I grundskolan måste du jobba hårt för att komma in i ett fint gymnasium och där måste du jobba för att komma in på ett fint universitet. När man väl är där så kan man ta det lite lugnt, ägna sig åt sina hobbys lite mer och börja skaffa sig ett liv. Vi däremot har gått 8:45 till 18:00 alla dagar utom fredag med pass på 75 minuter följt av 15 minuter rast. I Japan är man väldigt mån om hur allt ser ut utåt och det skulle inte förvåna mig om de låter oss slita livet ur oss så att vi ska tro att de också jobbar hårt. Jag har redan snackat med en Japan om deras rigorösa sopsorteringssystem vi måste anpassa oss till här i huset varpå han bara sa "Va? Sånt pysslar inte jag med!". Men, men, det blir bättre nästa vecka eftersom vi då bara behöver välja 6 kurser att gå på istället för alla 10 för att ha provat på alla innan vi väljer.