(Tooltip)
Sidan ser nästan lika bra ut i Internet Explorer som i andra browsers (efter mycket slit)  
2006-07-04

Breakcore

Då de flesta av er förmodligen inte känner till musikstilen breakcore tänkte jag inleda med en liten introduktion. Även om jag själv är rätt dålig på att klassifiera sånt här och inte alltid kan hålla isär drum'n'bass, noise, experimental techno etc. kan jag iaf säga att det är snabbt, elektroniskt, hackigt och byter taktart lite som det vill. Venetian Snares är typisk breakcore och eftersom jag ännu inte orkat lyssna igenom ett helt album i en och samma sittning var jag lite osäker på vad jag skulle tycka om breakcore partyt jag skulle på tillsammans med Marc och Agnoek. Noise-evenemanget jag var på med den nu hemreste Adrian var himla trevligt så jag tänkte att borde passa på innan det är för sent. Som en sidostickare kan jag berätta att orsaken till att Adrian åkte hem var att han är en egocentrerad galen anarkist som hade tröttnat på Japan. Därför ljög han ihop en fånig historia om att nån av hans släktingar höll på att dö och även om det lät otroligt är det ju inte direkt så att någon på Kyodai kunde motsätta sig det. Han bestämde sig för att köra bluffen fullt ut och berättade inte sanningen för någon alls förutom Marc alldeles innan han åkte. Jävla stil men det kanske är för allas bästa eftersom han inte gjorde någonting seriöst på universitetet ändå och inte passade in i det fyrkantiga japanska samhället. Taskigt bara att han höll en plats någon annan kunde ha tagit och att han dessutom var en av dom som fick JASSO-stipendiet. Det ligger på en klart märkbar summa pengar per månad + flygbiljetter till och från Japan och de som får det, typ hälften av alla KUINEPare, verkar ha valts helt godtyckligt. Jag får det INTE.

Hur som helst, när man vill åka på sånt här måste man först dechiffrera en flyer man plockat på sig på ett tidigare evenemang och sedan lyckas hitta stället i verkligheten, vilket ibland är lättare sagt än gjort. Den nedan är ett typiskt exempel på hur en sådan flyer ser ut och den har information om var vilka evenemang en viss herr "Utero Zero" spelar på och det var så vi hittade den här tillställningen.

När jag och Marc listat ut att stället hette core visade det sig att han varit där tidigare. Det låg i Osakas neonblinkande nöjeskvarter Nanba på andra våningen i ett skumt bygge ägt av Yakuzan där de hyr ut små lokaler till diverse aktiviteter som kanske inte är så lätt att få tillstånd för någon annan stans. Ett exempel på en sån aktivitet är att spela väldigt högljudd musik från 9 på kvällen till 6 nästa morgon men av affischerna där inne att döma är jag säker på att det kan inne fatta en hel del annat också. Den här kvällen var det dock nästan inga andra i byggnaden och vi valde att inte titta där vi inte borde. Nu är jag säker på att min mamma satte i halsen men jag kan försvara mig med att klubben funnits i flera år, vi gjorde inga dumheter, ingen annan på klubben verkade göra något dumt heller samt att Yakuzan har ett unikt rykte om sig att aldrig blanda in utomstående i sina förehavanden. Alla jag pratat med inklusive mina japansklärare har sagt att Yakuzan är helt ofarligt så länge man inte bråkar med dom eller skaffar sig fel kompisar bland dom. Jag fick dessutom reda på det i efterhand så hur skulle jag kunna ha vetat!?!?

Till min stora förvåning var nästan hälften av alla deltagare utlänningar, alla äldre än oss och de flesta hade fastnat som engelsklärare i flera år och inte velat åka hem. En stor andel av alla som var där under kvällen framförde diverse olika musikstilar och de flesta var inte alls lika tunga som Venetian som tur var. Genrerna var många och de blande dessutom upp de dunkiga grejerna med mer lättsamma och plojiga grejer så att folk tvingades ta det lugnt emellanåt. Vid ett tillfälle knallade en av de längsta personerna jag någonsin sett in genom dörren klädd i ärmlöst linne så att han såg ännu vertikalare ut och började rappa improviserat. Allt kändes mysigt och kreativt, ungefär som en träff för hobbyfolk som ville lyssna på varandras musik, inte alls som något pretantiöst uteställe där folk i tjustiga kläder dricker dålig öl och bara hoppas på att skaffa sig en date för kvällen som kan rädda dom från eländet. Vissa av "artisterna" var t.o.m. riktigt kända (inom kretsarna) och hade turnerat runt i Europa och Amerika men alla satt ändå och snackade med varandra utanför när man tog en paus. Vi blev inbjudna till ett par andra evenemang de kommande veckorna och det är lite synd att jag måste åka hem. Fast jag vet inte riktigt... Det här är som en kul utflykt men det är inte direkt en musikstil jag brinner helhjärtat för. Fast ibland är det ju kul att flippa ur och dansa som besatt tillsammans med en trehjuling till ursinning djungle-musik klockan 4 på morgonen. Synd bara att det tog 3 timmar att komma hem till Kyoto den morgonen p.g.a. de störda tågtiderna (lobbyister från taxibolagen kanske?) så att jag var helt ur funktion dagen efter. Det gjorde dessutom att vi missade giganternas kamp i baseball, Todai vs. Kyodai på Yoshida grounds på campuset. Men det är smällar man får ta.

Kommentera

Nu är det slut.