(Tooltip)
Deprecated: mysql_connect(): The mysql extension is deprecated and will be removed in the future: use mysqli or PDO instead in /storage/content/92/109992/japan.backlin.se/public_html/scripts/connect.php on line 6
Sidan ser nästan lika bra ut i Internet Explorer som i andra browsers (efter mycket slit)  
2006-06-26

Mission Accomplished

Jag har spelat i klubben i ganska precis åtta månader hittills men igår tog det slut. Sommarkonserten, terminens stora final, var i lördags och skönt nog gick det riktigt bra. Nu är jag mycket mer hemma på klarinett, fick spela mer och är inkörd i orkesterns rutiner så det var mycket roligare den här gången. Musikalpottpurier som det vi spelar ur West Side Story är jag inte mycket för men det kompenserades av de andra fyra låtarna som bl.a. innehöll ett Glenn Miller-arr med massa melodi i tredjeklarinetten. Allt spelas dock fortfarande för kirurgiskt för min smak och de tenderar att hugga alla synkoper obarmhärtigt tidigt och spela fyrkantigare än arméns musikkår ibland. En annan högst felaktig sak i mitt tycke som alla gör unisont är att de ofta inte väntar ut långa toner, inte ens i pampiga ackordblock, så att man får en tyst andningspaus. De är inga übermenschen när allt kommer omkring utan när man väl vant sig vid stilen är det långt ifrån omöjligt att hitta kix, till skillnad från Blecket där man ibland märker att vi spelar rätt =). Men hur man än ser på det är de grymt mycket proffsigare än en vanlig standard studentorkester i Sverige och det här året har garanterat gett mig mycket teknikträning. Det är liksom pinsamt att komma för sent till repen och inte öva på det man ska. Trots attitydskillnaden och allt mitt gnällande på dom måste jag erkänna det blev riktigt kul frammåt slutet på min karriär och konpan efter konserten blev som de få övriga festerna vi haft väldigt lyckad. Ät och drick så mycket du orkar på sazankatei och även om drinkarna inte var särskillt starka gjorde japanerna ett helhjärtat försök alltid och de flesta lyckades också. Sen gick vi ner till floden och sköt fyrverkerier (det stod ingenting om sake i varningstexterna så vitt jag kunde se) och lekte komplicerade lekar tills solen gick upp. Det togs en massa kort och jag snackade som en tokig med alla jag kom över, förmodligen mer den här kvällen än under hela min samlade tid orkestern. De är inte längre en grå massa utan jag har upptäckt olika personligheter och det ska faktiskt bli lite tråkigt att lämna dom. Men bara lite tråkigt och samtidigt jätteskönt och kul att få träffa alla hemma.


Alla 140 pers på scenen samtidigt under det stora finalnumret som spelades utantill.
Kan ni hitta mig? Jag står till höger om Yamada-kun i gul tröja.

Nu när jag blivit föredetting och nostalgisk funderar jag galen som jag är till och med på att köpa den snordyra DVDn och fotoalbumet från konserten. Den har gjorts av inhyrd firma den här gången också (säg nått i klubben som inte görs enligt tradition) och kvalitén är på en helt annan nivå än mina egna bilder och Bleckets skildringar av turnéer och festivaler med skakig hemmavideokamera. Förra DVDn köpte jag aldrig eftersom jag tyckte det var för mycket pengar och Masako dessutom sa att hon kunde bränna den åt mig på dagen efteråt. Jag hörde däremot inte något mera om ful-DVDn efter dess och blev mäkta förvånad när hon överlämnade den tillsammans med sektionens avskedspresent på kvällens fest. Om en japan åtager sig något kan man verkligen lita på att de gör det även om det tar tid ibland, det ska de ha credz för. Presenten var också enligt tidigare mall men uppskattades mycket ändå. Det är en tjusig tyginbundenbok med fotografier och små hälsningar från alla sektionsmedlemmar skrivna på pyssligt mönstrat papper med klistermärken och små bilder lite överallt.

Traditionen fortsatte bruntalt med att ha reflektionsmöte dagen efter konserten och festen. Jag kom till klubblokalen efter alldeles för lite sömn med hjärnan helt mosad av koncentration, japanska och baksmälla och satt inklämd med alla andra på ett hårt golv i 2 timmar och "skrev" medlemsankäten och "läste" gästernas utvärderingar av konserten. Sen var det dags att hålla tal. Eftersom jag var ensam om att hoppa av efter sommarkonserten hann det aldrig byggas upp något gråtande utan det var bara skratt men lyckligtvis på de ställen där jag hade tänkt mig. Jag hade förberett talet under två veckor innan och lämnat in det ett par gånger för rättning till en av mina japansklärare så vid det här laget hade jag läst det och övat så många gånger att jag klarade mig utan att läsa hela innantill. På presentationerna i skolan om t.ex. landfördelning i Vietnamnesiska byar är det många som bara läser och det suger verkligen tycker jag. Till slut kan jag bara konstatera att jag lyckades överleva tiden ut i orkestern utan trauman och att klarinetten aldrig låtit så bra som när jag idag stämde ner till gamla hederliga 440Hz.

Kommentera

Nu är det slut.
Warning: mysql_free_result(): 10 is not a valid MySQL result resource in /storage/content/92/109992/japan.backlin.se/public_html/footer.php on line 23 Warning: mysql_close(): 7 is not a valid MySQL-Link resource in /storage/content/92/109992/japan.backlin.se/public_html/footer.php on line 24