2006-06-21
Mystiska farkoster
Var länge sen jag skrev något senast för det är mycket att stå i just nu, rapporter, japanskaläxor och stor konsert med klubben om tre dagar. Men jag har ingen lust att skriva mer skräp eller fortsätta läsa "Burma - Military Rule and the Politics of Stagnation". Känner mig ändå rätt nöjd med att ha tagit mig igenom 350 sidor Burmesisk historia hittills men det är en 140 sidor kvar tyvärr...
. Dagens tema är mycket roligare: Lustiga fordon jag hittat! Generellt sett är alla fordon lite mindre och har framförallt mindre hjul än hemma så de ser lätt löjliga ut jämfört med de svenska som är anpassade för en helt annan körstil. Små hjul är bättre för acceleration och svänga snävt antar jag. Så gott som alla stora motorcyklar som tillverkas av Yamaha, Suzuki, etc. exporteras.
Sjyst klossig design på den andra med hjulen längst ute i ändarna. Nått annat jag sett ett par gånger men som lyckligtvis inte verkar slagit igenom är stadsjeepar. De ser ut som de hemma men det är kul att se en liten japansk tant köra dom. Jag har sett gamla tanter köra sportbilar ett par gånger också, det har jag aldrig gjort hemma. Yngre folk gillar motorcyklar mer än vad kidsen hemma gör (vilket kan bero på vädret) men det är bara de riktiga coolingarna som kör riktiga motorcyklar. Resten kör olika typer av småskotrar med de är inte alls är lika fåniga som de som finns hemma. Kanske beror det på att de inte är så få, inte ens min störtlöjliga tantcykel ser ju dum ut i sällskap med alla andra likadana cyklar, men de är tuffare designade också. Men lite fånigt det blir ändå när de blir större och vräkigare, som den på bilden nedanför som tar två personer.
De som inte har råd att köra skoter men ändå vill showa lite kan köpa sig en hopfällbar cykel istället. Tydligen var sånna poppis på sjuttiotalet hemma enligt min kära mor. Jag hade gärna köpt en sån själv men tycker att 700:- för en plojgrej är lite för mycket. När de kommer farande ser det ut som att det går att få upp rätt bra fart utan alltför mycket ansträngning men i Carolinabacken lär de inte duga till mycket.
Men det märkligaste fordonet har jag sparat till sist... Megafonbilarna! Japanerna älskar ju att ha pipröster som i ett talar om saker för en t.ex. i bussar, tv-spel, hissar eller bankomater och dessa bilar används friskt för försäljning, politiska valkampanjer eller för att samlar in gamla kylskåp för återvinning. De säger dessutom "Jag svänger vänster, var uppmärksam!" när blinkersen är ilagd vilket blir extra härligt när de står och väntar vid ett rödljus och väntar på att få svänga. Hade jag varit föraren hade jag blivit knäpp på första arbetsdagen, det är illa nog att bli väkt av dom när man har sovmorgon. Högtalarna är vanligtvis av rätt dålig kvalité så det sprakar, knastrar och pipröstskriks till förbannelse ibland.
Själv trafiken beter sig också annorlunda mot den hemma. Bilarna kör lugnare och folk tutar mindre men de verkar trots det inte ha särskillt mycket bättre koll. Cheryl har rent av blivit påkör och fått åka till sjukhus två gånger! Det kanske är extrem otur men jag har också blivit lätt knuffad av en bil som inte såg upp och Marc har ramlat av sin skoter ett par gånger och kvaddat jeans. Cyklisterna är lika borta som hemma i alla fall, speciellt när de backar ut från sidan av vägen. Då är det aldrig någon som ser sig för och parkeringsförbuden skits det fullständigt i eftersom de täcker hela stan och folk inte har något annat val.