2006-06-04

Finding the Essence

Herre gud vilken sjyst fest jag var på igår. Seika University 20 min norr om Shugakuin d.v.s. uppe i bergen vid risfälten hade festival utan dess like. Det är ett musik/konst/drama/etc-universitet som jag besökt två gånger förut och webbdesignat med Genevieve som pluggar där och botaniserat i deras fantastiska bibliotek med musik, film, lyxiga facktidningar som kostar skjortan att köpa själv. Till om och sågspån om vartannat och man kan se och höra folk öva alla de slags olika danser och konstig musik. Det känns väldigt levande, kreativt och allmänt nice. Mitt på campuset har de en stor bur med påfåglar. De är där för att konststudenter ska kunna öva på att måla levande varelser eller nått sånt och Genevieve berättade att en student en gång stal en av dom och åt den! Hon i sin tur hade hört det av en professor som nästan grät av skratt när han berättade det för henne och trodde att det handlade om någon vadslagning. Ett typiskt udda ställe jag inte skulle ha nått emot att plugga på.

Hur som helst, jag och ett gäng andra åkte dit sent på lördagskvällen eftersom alla varit upptagna innan men ändå ville gå. Vakten ville inte låta oss komma in eftersom klockan var efter 22:00 och vi inte kom i sällskap med en Seika-student. Telefonväxling tog vid för att få tag i nån som kunde komma ut och släppa in oss men ingen vi kände verkade vara där och vi testade även alla de skummaste bakdörrar Genevieve kunde dra ut ur rockärmen. Alla var vaktade av ficklampsmannens kusiner så till slut gick vi fram till en vakt som ännu inte nekat oss och fråga hur det egentligen ligger till med tidsgränserna, morgondagens program och så. När vi nämde det magiska ordet kyodaisei kikade han sig omkring och viftade in oss ändå. Typiskt ojapanskt men detta var bara början.

Väl inne hade de byggt upp provisoriska stånd inte helt olika de hemlösas presseningbyggen som användes som barer och sålde mat. Allt var byggt huller om buller med gungor från taket, soffor i högar och småhyddor man kunde gå under och väldigt konstig ljussättning mestadels från provisoriska byggplatslampor. Priserna var helt väck och jag tror inte att de själva hade nån koll. Jag ville köpa en öl på ett ställe men de hade bara drinkar sa killen bakom berget av kulörta flaskor och föreslog nån slags gindrink. "Visst" sa jag och fick lite paff en 6~8:a ren gin med ett par isbitar i handen för 14 spänn. Jag kilade vidare till en annan bar för att köpa juice till den som visade sig kosta 20kr. Det var väl virkesbrist som vanligt men det var rätt komiskt. I Sverige hade de fått så mycket spö av hälsomyndigheterna att de inte kunnat sitta på flera dagar men här var det ingen som brydde sig. Inte brydde sig heller om att jag tog med deras ordentliga glasglas därifrån bara jag kom tillbaka med det sa dom. Var vi än gick fick vi tjut av förtjusning som välkomnande eftersom vi var så konstiga men kunde prata japanska ändå. En tjej som poppade popcorn och sålde nihonshu slet upp en elgitarr och lirade nån sorts improviserad jingel och andra skulle prompt bjuda oss på den mycket fina champagnen "André". Seikastudenterna var hur sjysta som helst, väldigt lätta och kul att prata med och det kändes för första gången på mycket lång tid som att vi faktiskt pratade om något och inte bara harvade samma inrutade skräpdialog gång på gång. De hade egna åsikter de gärna delade med sig av och kunde konsten att skämta och släppa föra konversationen i rätt riktningar. Även om de kanske var lite extra glada idag så har de jag träffat tidigare varit väldigt utåt och inte alls så försiktiga och blyga som japaner annars oftast är. Jag menar inte att de "vanliga" japanerna skulle vara helt igenom tråkiga människor för de är de inte, det tar bara tid innan de slappnar av och delar med sig av sig själva.

Tyvärr missade vi det mesta av live-musiken men hann ändå sett ett framträdande och en del andra skumma grejer innan vi åkte hem helt chockade av att ett sånt här ställe ens existerade i Japan. Lite samma känsla som noise-konserten så jag och Marc bestämde oss för att vi helt klart måste gå på fler sådana innna vi åker hem och givetvis ska vi tillbaka till Seika den här kvällen också trots att det är söndag.

2006-06-05

Samma vakt mötte oss och släppte in oss igen trots att vi kom för sent. Det var däremot inget jätteparty på söndagkvällen av förståeliga själv utan folk satt mest omkring och grillade och så. Vi knallade runt och tittade på en stor hög lera folk byggde en konstig skulptur av inne på dansgolvet och slog oss sedan ner med Genevieves polare vi råkade stöta på, snackade och blev bjudna på god mat. En av japanerna bara langade fram mer och mer hela tiden inklusive hela fiskar och köttbitar de köpt på internetauktion. Hon skulle till Tyskland som utbytesstudent och bytte adresser med Marc och lovade att tala vilken sida de köpt det på. Annars så hände det inte så mycket mer den kvällen. Jag och Robert stack hem före de andra eftersom vi hade skola tidigt (d.v.s. 10:30 i mitt fall) men vi stannade och fotade lite risfält på vägen. Hu, nu har jag sömnskuld men det var för en god sak. Det var den bästa festen jag varit på i Japan och det verkar finns substans bakom namnet seika som just betyder "essence".

Kommentera