2006-05-12
Same Same but Different
Thailand, svenskarnas semesterparadis nummero uno! Sol, bad, billiga kopior av märkesvaror, exotiska frukter och djur man kan äta, Thailand har rubbet! För att inte frysa ihjäl på flyget hade jag på mig jeans och gosse vad jag svettades efter jag hade landat. Flera thailändarna sjäva även järnet själva så jag var inte ensam. Sedan träffade jag familjen för första gången på ett halvår och vi drog ner till Phuket dagen efter. Även om hela ön är som gjord för att pressa pengar ur västerlänningars tjocka plånböcker så var det jättekul. Det blev en hel del knatande i djugeln, grottorna och så klart sol, bad och faktiskt också surfning. Jag träffade två japaner från Osaka som visade mig lite hur det funkade och på de 3 timmarna jag höll på fick jag till några vettiga åk åtminstånne mellan de gånger jag tappade balasen och slugnades iväg upp och ner bland vågorna.
Thailänningarna är ett speciellt släkte. De flesta är djupt religiösa buddhister och vidskepliga så det räcker och blir över. Städerna verkar ha byggts huller om buller utan särskillt mycket plannering men alla hus, såväl skyskrapor som plåtskjul, måste alltid ha ett litet kråkslott på en pelare utanför kallat andehus. Anledningen är att när man bygger ett hus tränger man undan en massa andar som bor på samma plats och har de inget egent hus att flytta till blir de arga och kan ställa till det för en. Andehuset byggs alltid före det riktiga huset och bygger man ut eller renoverar måste man även uppgradera andehuset först så att de inte blir avundsjuka. Den mesta av Thailands bebyggelse är väldigt skruttig och ser ofta fallfärdig ut men galet mycket pengar investeras istället i templen som är pråliga som tusan och glänser så mycket av guld och spegelglasmosaik att man bör ta med sig solglasögonen om man besöker ett på en solig dag. Alla smackar också upp en massa religiösa bilder och små Buddah-skulpturer med guldkladd på i sina bilar tillsammans små blomsterkransar de måste byta regelbundet när de vissnar.
Tuk-Tuk
Sånna köper de av försäljare som knallar runt mitt ibland trafiken och mirakulöst nog inte blivit ihjälkörda. Traffiken är utan tvekan den värsta jag någonsin sett. I Bangkok byter folk t.o.m. spontant riktning på körfälten om det råkar vara mer traffik i ena riktningen. På morgonen går 5 av 6 filer in mot stan istället för markeringarnas 3, alla kör för fort med råge och mitt i allt vimmlet susar
tuk-tukarna fram. Trottoarer och övergångsställen finns knappt och även om man har grönt får man oftast kasta sig undan bilar som inte orkar vänta på sin tur.
Thailands kung är visserligen inte helig och har ingen officiell makt men är så nära gud man kan komma under de förutsättningarna. Han finns på alla pengar, på stora plakat efter motorvägen och på meterhöga affischer på höghusen i Bangkok och är minst sagt inflytelserik på allt som händer i landet. Så fort en turistguide börjar prata om något kungen varit med och byggt eller bestämt blir det nästan lite kusligt mycket beröm för det är nästan olagligt att säga något illa om honom. Jag träffade en jeppe från USA på väg hem från Thailand som berättade att en av hans polare hade visat några thailänningar tricket man kan göra med sedlar som har bilder på personer på så att man kan få dem att le eller se sura ut men det uppskattades inte. Vad är det för fel med att få kungen att le undrade han och de svarade att han också på samma gång får kungen att se arg ut i en annan vinkel. Bäst att undvika ämnet.
Alla thailändare är dock inte rättrogna buddhister och helhjärtade royalister enligt min polare och nästan granne Chadchai. Vissa blir t.ex. munkar när de förlorar sitt jobb och inte har nått bättre för sig och så vandrar de runt och lever av folkets gåvor enligt traditionen men vid sidan av kan de syssla med allehanda småskalig kriminell verksamhet typ sälja droger och stjäla. Polisen ser mellan fingrarna med dem och faktum är att även de säljer droger och utpressar etc. De kan t.ex. ha droger i handen och kräva att få söka igenom dina fickor och sen erdjuda dig att gå fri om du betalar en summa på plats. Chadchai rådde mig kort och gott till att försöka ha så lite som möjligt med dem att göra. Annat man kan bli lurad på är folk som erbjuder väldigt billig taxi till sevärdheter men som sedan visar sig köra dig till olika dyra affärer och det finns massor med indier som vill sy upp billiga kostymer där kvalitén inte alltid är så bra. Av någon konstig anledning är det alltid just indier. Samma sak i Hong Kong och tydligen samma sak i Singapore, skumt. Vi ville däremot ha lite grejer uppsydda, gjorde lite efterforskningar i var man kunde hitta en bra skräddare och även om resultatet blev väldigt bra var man hela tiden tvungen att vakta honom. Bl.a. vid första provningen var ett av mina byxben lite för kort och han lovade att fixa det till dagen efter men inte gjorde han det inte. Han ville testa om vi märkte det igen och när vi gjorde det fixade han det till nästa gång.
Det finns helt klart mycket att säga om Thailand för det är väldigt intresant land men jag tar och slutar här. Thaimat tänker jag inte skriva något om heller. Den smakar som hemma men gör ont i munnen om man är dum nog att föröka imponera på sina reskamrater.