2006-04-11

Pink is my favorite karaa

Sakuran, en liten och i Europa inte särskillt märkvärdig rosavit blomma, skapar just nu föbril aktivitet i Japan. Den är landets otvivelaktiga kejsare, kung, sultan och president bland vårtecken och den har förvandlat hela gator till babygullrosa fluff med picknickfolk under. Det gäller att passa på för blommorna sitter inte kvar längre än en 2-3 veckor innan regnet spolar iväg dem och vinden sprider ut dom som en snöstorm, fast en som man kan gå klädd i T-shirt i. Blommorna är en riksangelägenhet och för att alla ska veta när man ska planera in sin picknick visas det till och med sakuraprognoser på TV precis som man i vanliga fall gör med väderleksrapporter.

Sakura, snart i ett område nära dig!

Fast det heter ju inte picknick, det heter hanami som ordagrant betyder att titta på blommor. Som med många andra sociala gruppaktiviteter i Japan tar alla deltagarna med sig olika maträtter man småäter av tillsammans och givetvis frågar mina japaner alltid om jag inte kan lagat något svenskt. Tyvärr är svaret "nej". Jag skulle hemskt gärna göra det om det inte var för att det är så dyrt att köpa många av ingredienserna, om man ens hittar dom. Bl.a. gav Signe 70:- för en burk lingonsylt inför en fest av liknande typ vi Så här ser våra ut fast utan alla finesser och med smuts man kan skrapa av med sked. hade i vintras och jag fick be Martin ta med sig nått så normalt som ströbröd till mig eftersom jag inte hittat det någonstans. Det hela blir inte lättare av att vi inte har någon ugn i Shugakuin International House utan har bara små brödrostugnar på 15x15x25cm vars enda inställning är antalet minuter. Så till den första av mina två hanamis köpte jag något så svenskt som jordgubbar vilket ingen annan tänkt på att man kunde göra men som uppskattades som tur var. Till den andra beslöt jag mig för att chocka dom ordentligt och bygga ihop pepparkakshuset jag inte hade tid, lust eller sällskap att bygga i julas men det misslyckades jag kapitalt med. Till kristyren använde jag en sorts sockerblandning med dextros som bas tänkt för pepparkaksdekoration som Marc köpte till mig i julklapp efter att jag gnällt på att det inte gick att köpa florsocker. Den blev jättesmaskig och klibbig men fäste tyvärr bara i sig själv och inte på huset, lite som en post-it-lapp. Det är beror på en annan fälla i det japanska köket; saker beter sig inte som man är van vid att de ska göra. Jag blev också rätt paff första gången jag hade ost i "ugnen" och brände den utan att den smälte. Så jag krossade huset till flis och la i en tjusigt juldekorerad plåtburk från Sverige och alla var glada ändå, speciellt eftersom jag köpte en låda munkar som plåster på såren. Då upptäckte jag också hur gott det är med pepparkakshus om man äter det på en gång efter att man tagit det ur paketet och inte låter det möga till sig medan det står som dekoration i två veckor.

Vissa ställen är naturligtvis populärare än andra när man ska ha hanami, speciellt områdena runt templen eller floden är hett eftertraktade. Delvis för att de är fina men mest för att det knappt finns nån fri yta nån annan stans. Bilden nedanför är tagen vid Yasaka-jinja i Gion där hela parken var knökfull med företagsfester, "nollningsfolk" från Kyotos otaliga universitet och fotografer som svärmade likt myggor runt de upplysta träden. Upplysningsarrangemanget påminde lite om höstlövsupplysningen för ett par månader sedan och jag har börjat känna igen vissa av stånden som säljer grejer från olika allmänna tillställningar, men vad spelar det för roll? Det är ju mest en anledning för att träffa folk, käka mat och slå dank i parken.

Jag smet från städdagen söndag morgon 9:00 (två från varje orkester)

Att blommorna bara är ett förstadium körsbär bryr sig ingen om däremot. De smakar bara illa.

Kommentera