2006-03-31
Carnivores in the Kowloon night
Asien är den mest befolkade och till ytan största världsdelen och då majoriteten av den utgörs inte av Japan har jag tänkt försöka se så mycket jag av den medan jag ändå är i krokarna. Första kontakten med världen utanför blev andra veckan av Norling-resan då vi åkte till Hong Kong där hans farsa jobbar och vi kunde få gratis husrum. Hong Kong kändes inte lika exotiskt och främmande som Japan utan mer som ett varmt semesterland för frusna nordbor, fast inte lika konstlad och löjlig.
Flytande restaurangen i Macau.
Där var vi aldrig men bilden är ju snygg.
Trafiken var aggresivare, butikspersonalen långt ifrån lika kompetent, jag fattade inte längre någonting av språket men klarade mig ändå eftersom alla kunde fulengelska. Kinesisk fulengelska vill säga och eftersom jag bara talar japansk fulengelska var det lite svårt att förstå vad de pratade om ibland. De är heller inte lika artiga och trevliga som japanerna, de går störande långsamt men känns mycket mer jordnära och "normala". Stan skiljer sig i övrigt också avsevärt från alla japanska städer jag varit i. Den är som en mix mellan kinesiskt och västerländskt p.g.a. dess långa tid som brittisk koloni, den är mycket stökigare och de är inte rädda för grälla färger. Rosa, gula och turkosa 25-våningshus med grälla blinkande neonskyltar är långt ifrån ovanliga. Kontrasterna är väldigt skarpa och überlyxiga skrytbyggen trängs med skräpiga rivningskåkar helt överhängda med tvätt på tork. Speciellt skräpigt är det på smågatorna som är knökfulla med krimskramsstånd och folk som sliter i en och vill sälja t-shirts, konstig mat och solglasögon. Alla kallar en för "Sir", försöker pracka på en grejer och köper man en försöker de genast sälja två. Kostymsäljande indier fanns det också gott om och när man övergått till att själv inleda konversationen med att säga Du är xx-tte personen som vill sälja mig en kostym idag, ingen har lyckats. Tack men nej tack. då har det blivit rätt störande. Men det gäller att hålla ut för helt oväntat kan man hitta guldkorn bland allt kraffset, som t.ex. en chockrosa sidenslips eller pirattillverkat lego. DVD-kopior hittade vi tyvärr inte alls alls eftersom de jobbar en massa emot sånt. Sånt är lättare att hitta i det "riktiga" Kina eller Thailand så jag ska se till att ha mycket plats över i väskan när jag träffar familjen i Bangkok.
Något annat riktigt sjyst med Hong Kong är maten. Eftersom den har en så blandad befolkning har man ett större utbud än i både Japan och Sverige. Under veckans gång
Kineserna vet hur man löser en dispyt
käkade jag både pizza, vettig pasta och riktigt kött i helt stycke och inte i tunna strimlor man nästan kan se igenom. Man kan i och för sig råka ut för mer konstigheter också, som den där nudeltalriken med senor jag fick in en kväll. Martin visste till och med vad det var men varnade mig ändå inte eftersom han trodde att jag var mister asienvan och visste vad jag pysslade med. Vi hann med en hel del annat också förutom att äta men precis som med Tokyo-delen så gör det sig bättre i fotoalbumet. Tyvärr hittade vi däremot ingen bio som visade någon Hong Kong- actionrulle som vi hoppats på utan det fanns bara en massa Hollywood-trams.
Även om Hong Kong ligger långt mer söderut än Kyoto och Tokyo var det inte så varmt som vi hade trott. Det låg runt 23°C hela dygnet såväl inne som ute och det var förmodligen den bästa temperatur man kan ha på en stadssemester. Det hade heller inte hunnit bli så fuktigt som det är på sommaren då luftavfuktaren i lägenheten hostar ur sig 4 liter vatten per dag trots att den är inställd på att bara reducera ner till 60%. Å vilken lägenhet det var sen. Den låg väldigt centralt med utsikt mot vattnet även om det var dimmigt när vi var där och de håller på att bygga en skyskrapa emellan. Den hade flera normalstora rum, inte som de små japanska "skubbarna" där allt ligger på golvet, och det var rätt komiskt att möblerna som kommer med den uteslutande var från IKEA. Det gjorde den mysig och hemtrevlig i alla fall, den till och med luktade svenskt! Det kändes faktiskt en aning tungt först när jag återvände till Kyoto för även om det är alla tiders där så är det inte hemma. Lyckligtvis tog det inte så lång tid att ställa tillbaka mig till Japan-läget och sen funkade allt lika bra som förut och det kommer säkert att bli samma sak igen när jag till slut åker hem och börjar sakna livet i Japan. Tror inte att människan än gjord för att ha parallella liv.