(Tooltip)
Sidan ser nästan lika bra ut i Internet Explorer som i andra browsers (efter mycket slit)  
2006-03-15

Träna i bergen

Eftersom jag förvånansvärt nog har tillgång till en bra uppkoppling och WLAN rapporterar jag just nu direkt från mitt musikläger med klubben någonstans på norra sidan av Honshu (kommer inte ihåg namnet på platsen dock). Jag visste inte ens var vi skulle åka innan jag knallade till klubblokalen i måndags men Yuya, som jag borde ge guldmedalj i engelska till innan jag åker hem, förklarade vart vi skulle och nämnde i förbifarten att trots att våren kommit till Kyoto Bandvagn: Vagn för ett band. så snöade det på stället vi skulle till. Allt eftersom bussen klättrade längre upp för bergsvägarna tilltog snöandet mer och mer och väl på plats visade det sig finnas väldigt, väldigt mycket snö. Så pass mycket att vi fick åka sista biten med snökedjor och frakta upp lasten med bandvagn från parkeringen. Vi hade åkt till en skidort. För att repa. Det är ingen här alls förutom vi eftersom alla jobbar och vi har hyrt ett helt hotell. Men trots hela idén låter smått rubbad för en svensk studentorkestermusiker är evenemanget ganska trevligt. Det är varmt och mysigt inne i kåken, repandet går bra, det finns alltid färdigt te att ta av och de har varmbad.

Jag var rätt nervös innan för man vet aldrig vad som kan tänkas hända men det visade sig vara rätt lugnt. Vid det här laget fattar jag i princip allt jag behöver förstå på repen och vet vem man ska prata med om vad. Det känns lite skumt faktiskt. Jag kan fortfarande inte uttrycka mig särkskillt bra och förstår sällan längre utläggningar om saker men på något underligt vis verkar basinformation ändå slinka in. Tror att jag levlat upp till nivån där man inser hur lite man egentligen kan och blir orolig för att man försämrats även fast man inte har det. Har hört folk prata om det. Det vill säga, det flöt på utan orosmoment i en hel dag innan vi hade sektionsmöte då Taisuke berättade att de tänkt göra ett litet introduktionshäfte om varandra för de nya medlemmarna som kommer snart. Alla blev tilldelade ett tomt formulär med personuppgifter och ett otäckt stort fält med valfritt att fylla med info om en annan medlem. Hon som jag ska skriva om heter Agata och är lätt att ha att göra som tur är men tillsammans med den andra övningen vi fick som går ut på att dela ut titlar som "Festprissen", "Sektionsmamman/pappan", "Coolingen" till varandra känns det skapligt jobbigt. Kanske kan jag lyckas smita undan den senare eftersom jag inte ens kan namnen på alla
13 klarinettister varav vissa jag bara träffat ett fåtal gånger eftersom vi spelar i olika suborkestrar. Suck. Ska höra mig för med de andra om henne (eftersom man inte får göra det direkt med varandra) och läsa förra årets presentation och det är väl bara att bita ihop, skriva lite korta grejer och komplementera med en kul teckning eller nått, har sett andra göra det.

Dags att äta lunch... slut för nu, men det finns garanterat mer att säga om det här evenemanget.

Kommentera

Norling säger:
2006-03-28 12:07:18
Ååå-hå-hå-hå!
(Fiskar med ben, gud så trevligt)
Andreas HB säger:
2006-03-28 06:39:54
Det förstås. :-) "There is no spoon"
Christofer säger:
2006-03-22 10:34:06
Nej, han övar pa att på att stoppa in skedar i näsan. Japaner petar sig minsann inte i näsan, inte på kort i alla fall!
Andreas "HB" Svahn säger:
2006-03-21 07:25:20
Jodå, visst var trombonsektionen en våt dröm! Men sista bilden här ovan - visst petar valthornisten sig i näsan...
Nu är det slut.