(Tooltip)
Deprecated: mysql_connect(): The mysql extension is deprecated and will be removed in the future: use mysqli or PDO instead in /storage/content/92/109992/japan.backlin.se/public_html/scripts/connect.php on line 6
Sidan ser nästan lika bra ut i Internet Explorer som i andra browsers (efter mycket slit)  
2006-03-11

Silkestråd och kattskinn

Det har varit mycket musik i görningen på senaste och jag har fått vara med om en hel del godis förutom de numera rätt så vardagliga orkesterrepen. Nicholas högg ju av sig en liten snutt av fingret och får inte belasta det så mycket men han kan som tur är fortsätta spela shamisen. Sedan en tid tillbaka har han tagit lektioner i en superäkta shamisenskola i Kobe och hade nyligen konsert. Jag är galet avis, men jag tycker inte riktigt att det är värt 5000kr att köpa en övningsshamisen bara för att leka med och jag har inte tid att spela seriöst. De som används för uppträdanden är av mörkt trä istället för ljust och kostar mycket mer. Kattskinn är dock svårt att hitta utan de riktigt fina görs numera av ormskinn och silksträngarna är ersatta av nylon, antar att det är hållbarare och inte lika dyrt. Nicholas var däremot god nog att låta mig låna sin ett slag och så att jag kunde försöka lista ut dess hemligheter.

Konstiga skalan
1  2  3  #  4  5  6  7  8  9  b  10  11  12  13  1#  14  15  16  17  18

Plektrumet och filtmojen Plektrumet och en filtmoj man har mellan fingrarna för att kunna glida snabbt utan att få gympasalsbränna Det man första noterar efter att man lösgjort den från alla tjusiga band och tygpåsar är att markeringarna på halsen sitter helt skevt jämfört med allt man sett i gitarr och basväg. Om det finns några markingar alls vill säga, de är bara till för nybörjare och är skrivna på en genomskinlig plastremsa. Skalan består av 12 toner per oktav och man stämmer strängarna efter 5:e "bandet" precis som på en gitarr/bas fast med början på C# och tonernas placering gör att man får en hel del lustiga toner mellan våra vanliga. De två markingarna # och b ser lite konstiga ut men jag antar att de kallas så för att första tonen i varje oktav ska ha ett jämnt tiotal som nummer så att man lättare kan se vilka som hör ihop (0-10, 1-11, 2-12 o.s.v.). Strängarna spelar man på med ett stort plektrum som liknar en stekspade eller spetsig paddel och man kan få ett tufft knäppande ljud genom att smälla till skinnet efter strängen. En besvärlig egenhet instrumentet har är att det fort stämmer ur sig. Man kan ofta se de som spelar utnyttja pauser till att stämma tillbaka det och i längre låtar finns det till och med utsatta stämningsställen där halva "bandet" tillsammans kvickt kan börjar rycka i spakarna och stämma av med varandra.

Koto Shamisen spelas sällan ensam utan oftast har man minst en sångare till sin hjälp. Fast det sångaren gör är väldigt långt från det jag i vanliga fall kallar sång. Visst är det en sorts rytmiskt tal som går upp och ner i tonhöjd och volym men ändå är det helt annorlunda. Svårt att förklara utan att visa genom sjunga själv. Ofta är det sångaren som leder shamisenspelarna och de väntar in hans signaler när han gastar "CHOou!", "HAAaaa!" eller liknande. Ibland används också koto eller tsuzumi. En koto är som en stor liggande harpa fast med färre strängar som stämms olika beroende på vilken låt man spelar. Det tar på tok för lång tid för att kunna göras under pågående konsert så om man behöver stämma om för många strängar mellan låtarna byter man ut hela instrumentet istället. Dyrrrt! Tsuzumi är bara en liten trumma man håller i knät eller på axeln och slår med handen på men av det djupt koncentrerade ansiktsuttrycket på trummisen på Nicholas spelning att döma är det mycket komplicerat och tar säkert lång tid att lära sig.

Precis som med te-ceremonin, teater, kampsporter och annat djupt traditionellt klär man sig i tuffa kläder, måste man sitta i besvärliga ställningar när man spelar och så följer man det urgamla japanska mottot: Det som är värt att göra är värt att göra i absurdum. Vi var på Nicholas konsert i över 3 timmar även om han spelade bara 10 minuter. De första två timmarna innan pausen innehöll uteslutande rätt så långsam musik och de knepiga harmonierna gjorde att man efter ett tag verkligen blev trött i huvudet bara av att tolka det man hörde. Noh funkar på samma sätt och precis som det kan man ta egna pauser också om det blir för mycket, gå ut och dricka en kopp te för att återvända med förnyad styrka en kvart senare eller så. Nicholas grupp som var den enda med utlänningar spelade alldeles innan pausen och så fort de visade sig på scenen dök det upp kameror överallt för något så här ovanligt hade de gamla rävarna i publiken inte sett sedan Dackefejden. Framåt slutet av varje nummer stängdes drapperierna automatiskt för att skapa en tuff fade-effekt, trodde dom. Tyvärr lät maskineriet väldigt mycket och jag tycker att det blev rätt konstigt men japanerna verkar ha fått en mysitisk förmåga att kunna filtrera bort sådant tack vare deras trångboddhet. Därför är det av samma anledning inget problem för min klubb att öva tre ensamblar i samma rum utan att störa varandra.

Några dagar senare kom för andra gången under min tid i Shugakuin Shunsuke Kimura Trio och spelade (nykomponerad) traditionell japansk musik för oss. De är från Tokyo men är mycket i Kyoto och far eftersom det fortfarande är huvudstaden för traditionella kulturella aktiviteter och så är han släkt med någon på universitetet som har med dormet att göra. De spelade en helt annan typ av musik som var mycket livligare, mer lättsmält och kort och gott mycket mer intressant. De stilade med en flöjt som hängt över en eldstad i 100 år(!) för att få en sotbeläggning som ger den ett speciellt ljud och så fick de hjälp av en pianist från Kanada som kommit till Japan för att skapa traditionell japansk jazz. Pianisten var en mycket intressant karl och jag snackade en hel del med honom före och efter spelningen. Han höll helt med om att de japanska musikerna är väldigt skickliga rent tekniskt men att de flesta saknar förmågan att "ge liv" åt sin musik. "That is basically what I'm trying to fix" sa han med ett leende och nog svängde det bra om deras version av Autumn Leaves i alla fall. Flöjt, koto, fiol , piano och scatsång. När de väl lyckas är de fantastiska. Se upp väst.

Shunsuke Kimura Trio Live At Shugakuin International House

Kommentera

Nu är det slut.
Warning: mysql_free_result(): 10 is not a valid MySQL result resource in /storage/content/92/109992/japan.backlin.se/public_html/footer.php on line 23 Warning: mysql_close(): 7 is not a valid MySQL-Link resource in /storage/content/92/109992/japan.backlin.se/public_html/footer.php on line 24