Sidan ser nästan lika bra ut i Internet Explorer som i andra browsers (efter mycket slit) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||
2006-02-26Into the PistVinter OS är i full gång men inte ser jag då mycket av Sveriges framgångar eftersom japanerna knappast kunde bry sig mindre om dem. Oftast visas bara korta sammandrag starkt fokuserat på Japan, antagligen p.g.a. ren avundsjuka eftersom nästan alla deras egna stora medaljhopp fallerat och stämningen i truppen ligger på botten. Trots besvikelserna har i alla fall Cheryl troget följt damcurlinglagets matcher efter att hon först upptäckt dess magiska värld med orden "What the hell..? Is this even a sport?" och tillsammans med Yong Min försökte pussla ihop reglerna. Men istället för att titta är det ju sjutton gånger roligare att åka själv så vi tre stack till Nagano i två dagar tillsammans med Dan och Yong Mins polare Ho Soek, en spritt språngandes levande före detta guldmedaljör i robotfotbolls-VM! Eftersom Cheryl räknar var enda liten yen hon spenderar så klarade vi oss undan förvånansvärt billigt men när det väl blev dags förstod vi varför. Nattbussturen dit var allt annat än behaglig för även om det blev tyst på en gång när chauffören sa "Gonatt" och släkte lyset var sätena inte tillräckligt rymliga och lite då och då stannade bussen för att låta folk gå på toa, alla började låta, lyset tändes och man vaknade. Smått irriterad kom vi fram 7 på morgonen och upptäckte att resebyråfolket inte bokat in oss på det hotell vi trodde eftersom det blivit fullt av någon okänd anledning. För min del spelade det ingen roll eftersom det nya låg närmare backen och även om det inte var lika flashigt var helt klart acceptabelt och det fanns varmbad. Hyrgrejerna var däremot långt ifrån splitternya och vi behövde till och med säga till flera gånger för att det var fel och skador på dem samt att ärmarna på de chockorangea jackorna som vanligt var anpassade för japaner och Jan Guillou, d.v.s. de tog slut 1 dm för tidigt. Skidanläggningen var inte särskillt stor heller fast det spelade inte så stor roll. Dan och Yong Min hade aldrig åkt snowboard förut, Cheryl aldrig någonting alls och det fanns ändå tillräckligt att göra för två dagar. Till min stora förvåning åkte runt 95% av alla i backen snowboard men jag antar att det beror på majoriteten av åkarna var studenter, de flesta antagligen mer måna om att vara coola snyggingar och röka cigaretter än att faktiskt åka. Engligt Nagamoto i orkestern brukar fördelningen vara mer jämn och antagligen berodde det på lov och specialerbjudanden.
Till skillnad från de här stödhjulstöntarna En egenhet med Japan och dess turistkultur är att varenda liten håla har egna specialitéer i matväg och dessa skyltas det stort med i souveniraffärerna. Trots att jag tidigare aldrig hört talas om platsen vi var på var den tydligen "känd" för sina goda äpplen och det såldes massor med äppelgrejer och naturligtvis även specialtillverkade äppelplockande Hello Kitty-saker. Med undantag för att den speciella ingrediensen varierar från plats till plats är det alltid samma stuk överallt. Till och med på sake-bryggeriet vi besökte på klassresan till Kobe hade de specialdesignade Hello Kitty där hon brygger sake! Gulligt värre. Jag köpte bara en ask äppelkitkat innan vi klev på nattbussen hem och de visade sig vara rätt tråkiga. Strax efter att bussen plockat upp folk från den sista anläggningen fick jag dock en ny "chans" när bussen svängde in på ytterligare ett souvenirställe som i princip bara var en stor affär med en parkeringsplats full med bussar mitt i ingenstans. Köper man inte med sig sånt hem till chefen, fastrarna och grannarna annars kanske de tycker att man är dum och pratar illa om en bakom ens rygg så alla skyndade ut för att fynda. Alla utom jag och Dan som var de enda europeerna plus en tjej som kvittrade i sin mobiltelefon. Efter ett tag gick jag dock ut och köpte en flaska vatten. Souvenirköpandet har drivits så långt att japanerna själva tycker att det är jobbigt men de gör inte mycket för att ändra på det. Kanske är det som julklapparna i Sverige som alla ojar sig över men när det väl är julafton tycker man att det är rätt så trevligt. Skönt bara att jag är immun mot det.
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Nu är det slut. |