2006-02-24

Här är ditt kylskåp

Jag kan glatt meddela att mitt slapparprojekt fortlöper väldigt framgångsrikt. Det har tillåtit mig att ytterligare förfina mina kunskaper inom färdigmatens och snabbnudlarnas kulinariska värld i vilken Japan definitivt måste ses som det gyllene landet. Utbudet är stort och priserna är fantastiska jämfört med hemma. I livsmedelsaffärerna sjunker priserna allt eftersom kvällen fortlöper eftersom maten inte kan sparas till dagen efter och vissa rätter går ner så långt som 50% av ursprungspriset. De skulle kunna ha en skylt som talar om när priset sjunker men antagligen skulle det inbjuda till taktikhandling och att folk snyter åt sig de göttigaste bitarna och håller dem för sig själva i 2h för att få ett ¥300 (=20kr) lägre pris så istället rycker butikspersonalen ut i överarbetandets namn varje gång det är dags att sänka och sätter nya klisterlappar på alla paket individuellt. Den enda taktiken blir då att gå handla strax innan stängning för då får du det så billigt som möjligt och det gör inte så mycket ifall det skulle vara urplockat för du får alltid tag i nått. Köper du då med dig t.ex. en bit färdiglagad fisk kostar det bara lite mer än att köpa en rå fiskbit och laga den själv. Man drar igång riskokarn när man kommer hem, är man finsmakare har man köpt på sig lite slumpmässigt utvalda såser man inte kan läsa namnet på och sen hugger man in. Att riskokare är en oumbärlig uppfinning hade jag hört innan av många som bott i Asien men bor man i Sverige är det svårt att förställa sig hur suveräna de är. Den är snabbare och gör ett bättre jobb än du kan göra på spisen och resultatet blir alltid bra utan att du behöver bry dig ett dyft. Jag kommer definitivt att skeppa hem en riskokare.

Tycker man att det är för ansträngande att gå till snabbköpet eller om det regnar lite grand kan man ta fram en låda av snabbnudlarna man hamstrat på sig i en ¥99 shop ur skafferiet. Lådorna kommer alltid med 2-3 påsar olika tillbehör och kryddor, de har inbyggt durkslag om tanken är att de ska ätas utan soppa och kvalitén på själva nudlarna är bättre än hemma. Tillsammans med ris har man en extremt lättlagad och mättande måltid med väldigt lite disk, vad mer kan en student begära? Det brukar dessutom oftast finnas lite grönsaker i så man kan inte ens få skörbjugg.

Behöver man få i sig något när man inte har möjlighet att laga något och inte vill sätta sig på en restaurang kan man handla en bento, vilket jag bara nämnt som hastigast tidigare. En bento är som en matlåda indelad i fack med många olika smårätter som t.ex. fritterad kyckling, en sorts skumma blommor av deg, en liten pannbiff kallad "hanbaaga", ett surt litet rött plommon, jelly till efterrätt och så ris. Innehållet varierar dock från låda till låda och många lådor finns det. Hos bentoförsäljarna utspridda över stan är den lilla väggytan som finns vanligen tapetserad med planscher som visar olika varianter i olika prisklasser. Om det ens går att gå in vill säga, ibland sitter planscherna ute på en husvägg vid gatan och i mitten finns ett litet hål man kan beställa i.

Andra ställen som säljer färdiglagat och som jag blev rätt förvånad av att det finns i så stor omfattning är bagerierna. De säljer en mängd bakverk som sträcker sig från intetsägande vitt luftbröd för TV-Shop att demostrera dåliga knivar på till pan pizza, bakelser och fantasifulla skapelser som bl.a. Frankfurter Pie som visas på bilden. Jag har inte smakat den men wienerbröd och wienerkorv måste ju passa ihop och Frankfurt och Wien är ju praktiskt samma stad så det borde funka. Tyvärr är näringsvärdet nästan noll på allt i bagerierna så man blir hungrig igen efter 10 minuter. En morgon satte jag i mig en hel baguette själv utan större problem. Intresset av för grovt mättande bröd och därmed utbudet är väldigt litet men ibland går det att köpa importerat från Europa till ockerpriser. Tillsammans med riktigt kött är bröd det jag saknar mest i matväg och när det på filminspelningen delades ut ordentligt bröd käkade alla det gladeligen utan någonting på tillsammans med grönt te.

Jag tänkte avsluta med att som enväldig domare ge segern i tävligen för imponerande färdigmat till onigirin, en klump ris med fyllning inslagen i nori. Ett problem med nori är att när man stoppar ris i det blir det fort fuktig och förlorar all mysig frasighet och därför har förpackningen utvecklas till något alldeles extra. Tar man det försiktigt första gången och följer instruktionerna fattar man snabbt principen och kan avnjuta sin onigiri precis som den ska. Över internet visas det bäst med bilder, beskåda och hänförs!

Ta tag i flärpen märkt "1".

Dra av plastremsan framtill...

...och runt hela vägen.

Fatta sedan onigirin ordentligt med ena handen och i hörnet märkt "2" med den andra.

Dra isär.

Notera det dubbla lagren plast som skyddar mot kontakt utifrån samt skiljer norin från riset.

Gör på samma sätt med hörn nummer 3.

Du har nu avlägsnat förpackningen.

Snygga till norin som har vikits ut under öppnandet.

Bli sedan solbränd efter skidresa och äta med god aptit.

I händelse att du råkat köpa plommonfyllningen ser du ut så här.

Kommentera