2006-02-14

Sverige

Hur mycket vet du om Laos? Eller Kamboja eller Korea? Troligtvis bara snäppet mindre än japanerna vet om Sverige. Precis nyss, gjorde jag en grundlig undersökning i ämnet med googles bildsökning med sökordet "Sverige", fast på japanska då, för att se vad man hittar. Det första man ser är naturligtvis semesterbilder och kartor tätt följda av Zlatan och enstaka andra svenska fotbollsspelare och sen norrsken. Det stämmer rätt bra överens med mina samtal med japanerna, med undantaget att norrsken petas ner en placering av välfärdssystemet som inte fastnar så bra på bild. Det är många som är imponerade av det fast få är de som har någon koll på hur det egentligen fungerar. Men namnet är ju bra, ett system för att få välfärd, klart man vill ha ett sånt. Japan har som så många andra länder problem med befolkningsminskning och stigande medelålder med medföljande framtida vårdchock och därför är många intresserade av hur speciellt de nordiska länderna så framgångsrikt "löser" problemet. Jag har försökt förklara så smidigt jag kunnat att det är ett väldigt gammalt påfund och att vi också numera har svårt att skapa ihop alla pengar som behövs, har vårdköer och tråkiga tidningar i väntrummen. Då brukar de bli lite osäkra och oftast byts samtalsämnet eftersom det är duktigt tråkigt att prata om men de ville visa att de i alla fall kan nått om Sverige.

Bland utbytesstudenterna som till största delen består av europeer är nivån högre så jag har utsatt dem för visstexperimenterande med olika svenskheter. Allt som äts eller dricks, t.ex. pepparkakor, chokladkola, aladdinask, svenskt te och köttbullar har är omtyckt men blir det mer komplicerat är det svårare. För Jennifer och Robert försökte jag förklara det speciella med trallpunk och popvänster och lyckades nästan få Jennifer att förstå poängen när Robert på sitt vanliga grovhuggna sofistikerade mannér avbröt mig med Jaha ok, det var en kille i Tyskland, ni kanske känner till honom, som gjorde en sång som "Jag är en taxichaffis i Calcutta"! Den var så cool, yeah, hehe. Jag kom helt av mig och gav upp. Det tog mig 6h att skriva översättningstexter till ett avsnitt av Varan-TV, det där med framtidsforskarna, Göran Kropp och kock-vm som är så bra, men det funkade inte heller. Hela känslan förloras i översättningen för den typen av absurditetshumor verkar knappt finnas utomlands så de vet inte hur den ska tas. Kréml High överskrider dock alla nationsgränser för om man inte har någonting gemensamt kan man ju alltid skratta åt någon utomstående tillsammans. Något annat som tagits emot väl är Ingmar Bergman. Nicholas, vars mamma är svenska, hade med sig filmen "Smultronstället" och nu är det många som vill se "Sjunde inseglet" också.

Genevieve som är insatt i "finkultur", lyssnar på oetablerad musik, läser djupa böcker och skulle smälta bra in på Kalmars är en av dom som speciellt gillade Bergman. Hon upplyste mig också i mysteriet med var Sveriges biståndspengar tar vägen. De hamnar i Sydafrika, därifrån hon kommer. Tydligen är nästan varenda kulturell och utbildningsmässig investering sponsrad av något nordiskt land så de är väl medvetna om vilka vi är trots att Sverige ligger så långt bort och är så vardagligt och öde. Tror vi. Något annat vi fått helt om bakfoten är att saker som sträng ködiciplin, avsaknad av civilkurage, att inte våga ta sista kakbiten och inte njuta av livet tillräckligt mycket skulle vara något typiskt svenskt. Amerikanerna umgås jag knappt alls med men jag har hört precis samma saker från de andra europeerna och japanerna överskrider oss på alla punkterna. Så nästa gång du stör dig på högljudda tonåringar på pendeltåget men inte säger till dem behöver du inte känna dig som en feg svensk utan snarare vara stolt över att du i alla fall byter vagn.

Kommentera