(Tooltip)
Sidan ser nästan lika bra ut i Internet Explorer som i andra browsers (efter mycket slit)  
2006-01-21

Kunden har alltid rätt

Japan och Sverige skiljer sig utan tvekan i hur man blir bemött och vad man förväntas få för sina pengar när man handlar. I Sverige ska det vara billigt, gärna bra men framför allt billigt. Det klagas en del på servicen emellanåt men vi tycker oftast inte att det är värt att betala extra för att ha röd matta upp till charkuteridisken. I Japan däremot gör man det. Om man går till en fin restaurang för att äta t.ex. sushi förväntar man sig minsann något bättre än att en parvel med bara 5 års erfarenhet slänger ihop den. Ville man ha det kan man gå till Kaiten sushi men nu när man vill äta på riktigt förväntar man sig en mästare som spenderat hela sitt yrkesliv på att förfina Kaiten sushi matlagningskonsten, kosta vad det kosta vill! Uppassning är väldigt viktigt också. Man ska aldrig behöva vänta så det är viktigt att ha mycket personal. För mycket är bättre än för lite och då och då går det till överdrift. Ett lysande exempel är en av Adrians polare som blev anställd på ett hotell i Osaka. Hans uppgift var att finnas tillgänglig för gästerna och upplysa dem om enklare saker som var toaletterna finns, hur man gör för att ringa från telefonerna i lobbyn etc. Tidigare hade de enkla tydliga skyltar som talade om det för gästerna men nu togs de ner eftersom det var mycket finare och bättre service att ha någon som säger det till en personligen. Det dräller även av trafikvakter runt parkeringshus och vägarbeten. Deras uppgift är att stå och vifta med röda lysande pinnar alternativt flaggor så att folk inte cyklar in i varandra eller går ut framför långtradare.

Mister Donuts reklamskylt
Smått otäck reklamskylt på Mister Donut. Översättning till engelska:
Påtår. Påtår på påtåren. Utsökta påtårar så länge du vill.

Något annat som egentligen är artigt men som bara ställer till förtret för okunniga utlänningar är "keigo", d.v.s. artigt tal. Japanskan har en finess som de västerländska språken saknar i det att det finns flera överlappande ord och grammatiska regler som skiljer sig i artighetsgrad. Självklart står kunden högre i ställning än butiksägaren och personalen så de använder ett bökigt svårbegripligt språk med långa ord och talar med väldigt ljusa röster (villket också anses artigt). T.ex. förvanlas snälla korta ord som ii, aru eller iru till yoroshi, gozaimasu och irasshaimasu. Eftersom orden är så långa och de inte vill uppehålla en länge samt att de säger samma sak hundratals gånger om dagen talar de dessuom väldigt fort så första tiden fattar man ingenting. Nu har jag varit med om det så pass många gånger att jag vet vad många av standardfraserna betyder och kan agera logiskt men det kan ändå vara förvirrande ibland. Det är inte bara butikspersonal som använder det här utan även reklamutdelare på stan, inspelade meddelanden i hissar, på tåg, i bankomater och liknande. Och de talar konstant. Åker du tunnelbana tjattras det i ett om att akta sig för dörrar, inte glömma saker, vilka stationer som kommer att passeras och om det är lokal- eller express tåg. Efter ett tag lär man sig att ignorera det. Man lär sig också efter ett tag att inte ställa onödiga frågor eftersom kundens alla önskemål tas på största allvar. Jag var i en mataffär en gång och hittade ett specialerbjudande på jordgubbskitkat men tyvärr fanns det inga prislappar så jag frågade i förbifarten en i personalen vad de kostade. Hon visste inte och pep därför genast iväg för att ta reda på det innan jag hann lista ut hur man säger "Jasså, det spelar ingen roll egentligen, jag var bara nyfiken" så det var bara att vänta.

Stor vikt läggs också på hur en vara presenteras för en kund. Allt ska vara prydligt inslaget med stor möda, gärna i flera lager. Så gott som alla livsmedel är packeterade till förbannelse enligt Svenska miljömedvetna värderingar. Köper du ost kommer den i separat inslagna skivor som ligger i en återförslutningsbar påse. Det samma gäller kakor, kex, riskryddning, nori o.s.v. men när jag hittade en rulltårta inslagen i två lager plast direkt innanpå varandra blev jag ändå rätt förvånad. Sen när man kommer till kassan blir man alltid erbjuden minst en gratis påse även om du bara köper en flaska mineralvatten. Köper du något speciellt som någon oinslagen frukt eller färdiglagad mat hamnar det genast i en separat påse. Efter en veckar har man så många påsar att de räcker för hela ens akademiskt aktiva tid. Många av utbytesstudenterna passar därför på att utnyttja specialerbjudandejungeln och har skaffat stämpelkort du får stämplar på när du inte tar en kasse. Efter 20 gånger får du tillbaka 10:- eller nått annat kasst men det är bara en liten sak vid sidan av huvudpoängen, att inte få en till påse.

Kommentera

Christofer säger:
2006-02-28 04:21:33
Hehe, jo jag har sett den...
Anders säger:
2006-02-27 21:03:35
Trodde bara att det var något som kunde framställas i anime där folk grimaserar lite mer än vad japaner gör i verkligheten. Det finns ju föv en som heter Onegai Teacher, men handlar om något annat än plastpåsar...
Christofer säger:
2006-02-23 06:26:09
Onegai shimasu..! Den har inget med anime att göra utan ser bara ut som "Snälla snääälla ge mig en så är du jättebäst!"
Anders säger:
2006-02-17 16:43:44
Hur ser onegai-minen ut? Finns det något exempel på den i anime?
Signe säger:
2006-01-22 14:14:57
Oooooooh. Vad smart!
Christofer säger:
2006-01-21 15:42:03
Yesh, Fresco. De har blåa små papperskort i kassan, det är bara att peka på ett och göra onegai-minen så får du ett.
Signe säger:
2006-01-21 14:56:38
Stämplar för att inte ta kasse? Var, var?? Inte på Fresco, väl? *vill ha* ...påsarna under min diskbänk planerar att ta över min lägenhet när jag sover, tror jag.
Nu är det slut.