Sidan ser nästan lika bra ut i Internet Explorer som i andra browsers (efter mycket slit) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
2006-01-15Orden fel i kommer ordning!Kommunikation eller brist på kommunikation är en stor del av ens vardag. Japanskan består av 3 olika alfabeten. Det stora otäcka med klossiga tecken på upp till och med 26 streck kallas kanji och består av tecken importerade från Kina för tusentals år sedan. De har reducerats från obscent många till runt 5000 varav det finns ett baspacket på 2000 som oftast är tillräckligt för att kunna läsa tidningar och klara av vardagen. De två andra är ljudalfabeten på runt 50 tecken var som heter hiragana och katakana. Hiragana är det som normalt används för japanska ord och katakana används för låneord eller som någon sorts motsvarighet till kursivstil när man vill betona något ord extra eller bara göra det lättare att läsa. Japanskan har egentligen inga mellanrum eller komman så ifall man inte vill använda så mycket kanji t.ex. i en serietidning kan det vara bra att ge läsaren lite vägledning så att man lättare ser var orden börjar och slutar. Normal text är dock en blandning av allt så det är bara att börja memorisera om man vill kunna läsa.
Sättet man skriver namn på är rätt intressant. Man använder kanji men utöver de vanliga som används i texter finns det även ett antal som är helt exklusiva för namn. Är man ändå inte är nöjd med de som finns, tecknen med rätt uttal kanske är fula eller har konstig symbolisk betydelse,
Hanko-stämpel. Det förekommer även att man skriver låneord med västerländsk, kryliskt eller andra alfabeten ibland. Det används dock mest som dekoration och ibland slängs det in extra acksanger och prickar för att ytterligare utlandifiera texten. Men bara för att de titt som tätt skriver våra tecken eller har de på sina kläder betyder det inte alls att de kan läsa dem. Signe letade efter en bankomat under början av vår vistelse här och frågade en dam om hon visste var det fanns en "ATM". Hon fattade inte så Signe sa "Ee-chii-em". Personen förstod fortfarande inte men efter ett tag lyckades polletten trilla ner och hon utbrast "Jasså du menar en ee-chii-eMU!". Man måste konstant vara på sin vakt mot missförstånd. Ord som "gurasu" och "garasu" kan förvirra en, det är inte lätt att veta att gurasu är ett dricksglas medan garasu är själv materialet glas. Ett annat exempel är "hanbagaa" som är en hel hamburgare med bröd och pålägg medan "hanbagu" bara är en pannbiff. Motsatt problem uppstår med ord som "basu" som kan betyda både "bus", "bass" eller "bath" och "faamu" som betyder både "farm" och "firm". Eftersom japanskan har en strikt [konsunant+vokal]-struktur som jag skrev om i förra språkspecialen vill de helst hålla nere antalet stavelser så att orden inte blir så långa och krångliga att uttala. Sammansatta ord och låneord blir också ofta för långa och kortas då ner. Ekonomihistoria skulle kunna sluta som ekohist för att ta ett exempel ur luften, och "apartment" blir "apaato". Det leder till att antalet möjliga kombinationer sjunker drastiskt och många ord överlappar. Skillnaden i tal består av olika intoneringar och i skrift använder man olika kanji. Jag letade upp stavelsen "Ko" i mitt kanji-lexikon och upptäckte att av de 2000 standard-kanjisarna finns det 20 som uttalas så och 64 som uttalas "Kou" (d.v.s. långt o-ljud). Grattis Asien! Men visst ser de snygga ut? Eng-jap - 2nd Mix - Expert stage
Tyckte du att den förra var för lätt? Frukta inte, jag har samlat ihop extra svåra ord till den här versionen.
Rättningen gör fortfarande fel ibland eftersom vissa ord kan stavas på olika sätt och jag inte orkar lägga ner
tid på att skriva en massa kod för någor som egentligen inte spelar så stor roll. Alla ord är i singular,
obestämd form och på engelska.
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Nu är det slut. |