2006-01-11

En riktigt dum burk

Japansk TV är tämlingen speciell. Jag hoppas att alla som läser förunnats möjligheten att se något därifrån för även om det inte visas japanska filmer eller anime särskillt mycket i svensk TV händer det ändå nån gång emellanåt eller så tar de med korta klipp i humorprogram för den japanska humorn är lite annorlunda annorlunda än vår och kan vara fantastisk om det vill sig väl.

Det första programmet jag någosin sett i japansk TV, d.v.s. på plats och inte som ett dumt videoklipp som cirkulerar på internet, var ett program där vuxna människor skulle tillbringa en minst sagt udda dag i skolan igen. Naturligtvis så får man inte störa lektionerna och därmed totalförbjudet att skratta, speciellt åt läraren. Det hela gick ut på att lärarna gjorde konstiga saker och om eleverna skrattade eller lät på andra sätt rusade det in senpais, eleven böjde sig framåt och fick ett hårt slag med en kendokäpp. That's it, inte ens någon poängräkning så vitt jag fattade det. Första lektionen jag såg var engelska. Läraren var extremt nervös och sa fel hela tiden på komiska sätt medans eleverna bet sig i läpparna och såg mycket spända ut. Detta följdes av en väldigt idrottslektion med suspekta rörelser ledd av allas vår Haado Gei i avslöjande lackkläder och sen en kemilektion där läraren snortade runt spaghetti mellan näsan och munnen. Mycket stryk utdelades, ivriga kommentatorer skrek saker som "Yamada-san är ute!!" och allt gick fort i grälla färger. Knäppt, japanskt, askul =)

Tyvärr är sånt som det eller när folk springa knäppa hiderbanor, vaknar och klär på sig i lägenheter fyllda med vatten eller helt enkelt lite sjyst anime ovanligt i det torftiga kanalutbudet som erbjuds i Shugakuin international house. Det är mest matlagnings- eller hjärndöda prata-strunt-program på dagen och de bästa programmen är förpassade till småtimmarna plus att allt är dubbat till japanska och jag inte har någon TV på rummet. Har iofs inte så mycket tid att se på TV heller så det blir mest korta avsnitt på datorn när man käkar frukost, precis som hemma. En serie jag plöjt rätt långt är "Yakitate Japan" som är en parodi på alla fight shounen som Dragon Ball Z, Naruto, och otaliga därtill. Den fungerar precis likadant med unga elever som tränar hårt och duellerar men skillnaden är att i den här serien är allt starkt kopplat till brödbakning och alla karaktärer är bagare med starka och ofta traumatiska bakgrundshistorier som involverar bröd. T.ex. har Kawachi som är en av huvudkaraktärerna som mål bli anställd på huvudaffärn för en känd bagerikedja för att säkra framtiden för sin familj och uppfylla drömmen hans far hade innan han dog i en eldsvåda när han bakade. De lyckas variera serien förvånansvärt bra och den har hållit hög klass ända fram till runt 30:e avsnittet där jag är nu. De som skapat den bakomliggande mangan har fått hjälp av brödkonsulter som har en affär i Kyoto så självklart var jag tvungen att besöka stället. Ryktet sa att man kunde äta många av de olika tävligsbröd som bakas under brödturneringarna där men så var inte riktigt fallet. Det var mest ett vanligt bageri med en del bilder och manga-pocketar på hyllorna. Men brödet var gott och anmärkningsvärt är att de även sålde ordentligt bröd mätt med svenska mått. Normalt japanskt bröd är vitt, luftigt och påminner om rostbröd fast i större och tjockare skivor, även det som säljs på bagerier. Inte mycket att ha i magen en dag med skogsskövling i -20°C eller om med 8h föreläsningar om man är Europe med andra ord. Jag käkar mest ris och misosoppa till frukost, det är billigare med.

Detta kan hända om man äter kurrybröd med (cornflakes på)

När det kommer till bio är tyvärr Japan inte så mycket att jubla för. Faktum är att Japan är dyrast i hela världen, en biljett ligger på runt 125kr om man inte är student eller lyckats luska fram ett komplicerat rabatterjubande på någon kryptisk internetsida. Några skillnader från hemma är att reklamen slutar och filmen startar på klockslaget det står på biljetten och att japanerna är knäpptysta hela tiden, även på komedier enligt rykten. Jag kunde däremot inte verifiera avsaknaden av skratt när jag var på bio nu i veckan eftersom filmen vi såg handlade om manlig vänskap på slagskeppet Yamato i andra världskriget. Det funkade ok att se den för även om den var på japanska utan text så har jag sett tillräckligt med krigsfilm för att kunna pussla ihop scenerna hjälpligt tillsammans med de ledtrådar man får när man emellanåt lyckats förstå en replik eller några lösa ord. En positiv överraskning var att vi innan filmen fick se trailern för "Paradise of Bart" som vi varit statister i. Jag mycket förväntansfull inför det färdiga resultatet även om den inte är någon högbudgetfilm. Sen när DVDn kommer ut måste jag köpa och gå igenom den noggrant. Själv är bäste dräng =)

Kommentera