2005-12-26

Julefriden sänker sig...

Det är många som frågat mig om julen i Japan men tyvärr så firar de inte särskillt mycket. Det är mest ett kommersiellt jippo men utan att någon form av kulturell förankring. Eftersom japanerna är geeks är de självklart furtjusta i att cosplay så personalen i närbutiker, varuhus, snabbmatsställen etc. har på sig tomtedräkter, rendräkter och gud vet vad. På vanligt manér är det svårt att veta om de går till överdrift på skoj eller om de bara inte fattar poängen, men det är ju kul i alla fall. På väg ner till stan för att handla julklappar 23:e stötte jag och Marc på ett helt löparlopp med jultomtar, även detta mest som plojgrej och de flesta deltagare var barnfamiljer. Sen så är det många affärer som kör sina enda julskivor på repeat så att man kan höra "Sleigh Ride" på elgitarr och "Rudolf med röda mulen" på saxofon 8 gånger innan man lämnar ett varuhus.

Temperaturen ligger och snurrar runt 0°C så ibland har vi snö, ibland inte. Totalt får Kyoto bara runt 10 snödagar per år men i år kan nog bli ett undantag tyvärr. Ryktet säger att årets vinter är den kallaste på 58 år och delar av landet var i kaos veckan före jul. Signe och Mathieu åkte till Tokyo över förra helgen och hemresan tog c:a 20h. På norra Honshu låg det 2½m snö och det var tågolyckor och annat jobbigt. Här blev dock julen kal men alla snövana nordlänningar var bara glada för det. Snön här är mättad med vatten och man blir nästan blöt av att bara titta ut genom fönstret. Den påminner lite om de där bräckliga gelerna man gjuter för elektroforesen i de första mol.bio.labbarna i cellbiologikursen för de av er som läser på X-programmet. Om man råka sjabbla till det blir allt bara pannkaka och så är man blöt i 4h eftersom det är för kallt i skolan för att torka grejer. Trotts det otäcka värdet är det inte ovanligt att se japanska modemedvetna killar med jackan uppknäppt och 3 skjortknappar öppna stå och vänta vid busshållplatserna tillsammans med sina flickvänner i korta kjolar och högklackat. Fattar inte hur de klarar det.

På själva julafton gick vi ut och käkade på Izakaya igen, tror förresten inte att jag talat om för er vad det är än utan bara nämnt lite kort om det i förra kapitlett. Det är en typ av restaurang i japansk stil där man sitter på golvet alternativt på en låg bänk med utymme för benen nere i ett hålrum i golvet. Det senare är klart att föredra för det är lite småobekvämt att sitta på golvet i 3h. Som sagt var får man ofta äta och dricka så mycket man vill tills tiden är ute och det finns egentligen inte så mycket mer att säga om det förutom att det brukar vara himla trevligt. Lite gasqueigt om man är många, som med orkestern, men tyvärr sjungs det ingenting, inte ens i juletid. Alla andra nationaliteter tyckte att det verkade jättekonstigt att sjunga när man åt. De fattar ju ingenting! Efteråt däremot skall det alltid sjungas och det blev karaoke i vanlig ordning. Den här gången hängde Uemura med också. Han och Katayama är de två på foreign student division som vi har mest kontakt med och som hjälper oss om vi har bankproblem, får otäcka telefonsamtal på japanska vi inte kan hantera eller råkar tycka på nödstopp i hissen och inte förstår hur vi ska komma ut och sånt. Uemura är runt 50 år och en stor karaokeentusiast och såg till att vi hamnade på ett sjyst ställe. Japanerna kan sin karaoke och de kompromissar inte. Den här kvällen blev till och med ännu dyrare än efter orkesterfesten men när vi skull betala så langa Uemura upp hela summan och sa "God jul allihopa!". Vi blev paffa men väldans glada för det blir en skaplig summa om 8 personer sjunger karaoke i 3h på ett bra ställe. Det är inte helt ovanligt att den äldsta i sällskapet betalar om man går på restaurang eller så i Japan, vilket gör det ännu otäckare om brudens far bjuder ut en på restaurang efter att man friat och ställer en svåra frågor om karriärsutsikter och tidigare förhållanden. Hörde en på filminspelningen oja sig över just det och jag skulle inte vilja byta plats med honom.

Slutligen vill jag bara tacka alla som skickat paket, brev och mail. TACK! Det är inte bara jätteroligt utan livsnödvändigt i juletid när man är utomlands men tyvärr har jag inte ens hunnit bygga mitt pepparkakshus än och det är redan 26:e =(. Pepparkakor och glögg är f.ö. en internationell succé trots att glöggen jag och Fiona kokade ihop till vår julfest för två veckor sedan är rätt lätt att skilja från hederlig svensk köpeglögg. Basen bestod av två utsökta franska viner tillsammans med en skvätt mörk rom eftersom ingen av starkspriten man ska använda finns här eller är okristligt dyr. Sen slängde vi i nejlikor, ingefära, bär-té, kanel, apelsinjuice och grapefruktskal (på burk eftersom frukt och grönsaker är galet mycket besprutat. Nakazawa-sensei varnade oss för det och sa att det finns en anledning till att salladen i affärn aldrig är äten i hörnen.) och lät det dra över natten. Resultatet blev klart acceptabelt. Det duger i krig. Lars Vegas Trios julskiva går varm, ingen tar av det undre lagret av Aladdin-asken innan det första är slut, jag har fått paket och det mesta är i sin ordning.

Kommentera