2005-12-08

På östfronten intet (mycket) nytt

Nu är det midterm och rätt mycket att göra i skolan. De flesta kurser vill att man skriver någon form av rapport eller uppsats och det är prov i japanskan. Jag pluggar däremot inte så mycket som lärarna kanske vill att man gör och det är mycket rödpenna på mina japanskaläxor, men det bryr jag mig inte så mycket om så länge jag får godkänt. Ämnena vi läser är knappast något livsviktigt och japanskan är mest fokuserad på att upprepa mönster och jag får inte ens tillgodoräkna mig svenska högskolepoäng för den. Jag får visserligen ett intyg på att jag klarat kursen och att det motsvarar en 3:a på The International Japanese Proficiency Test om jag bara hänger med och klarar slutprovet. Men att memorisera glosor på fyra myrstackskanji jag inte känner igen och som betyder "International date line" känns inte hälften så givande eller roligt som att försöka få rutin på grunderna genom att snacka med folk när man gör nått kul tillsammans. Min klubb har konsert 17/12 också så det är mycket repande och tillfällen att få prata på. De har även kommit över den sin osäkerhet på hur de ska behandla mig och har börjat bjuda med mig om de hittar på grejer utanför repen. I förra veckan var jag hemma hos Yutaka (inte att förväxas med Yukata) spelar flöjt och gjorde Hemma hos Yutaka avskedpresenter till terdjeårsmedlemmarna som nu måste avgå av någon okänd anledning. Han bor i en trea i samma kvarter som stadshuset, själv så vitt jag förstod det, så hans familj är antagligen inte helt fattig. Entrén var av blankpolerad sten och glas, den knäpptysta hissen hade en videokamera så att man i entrén kunde se vilka som åkte i den Det här är en av de snällare bilderna. och lägenheten var inte kylskåpskall som mitt rum. Appropå kallt, för två dagar sen fick vi den första snön och även om den smälte omgående eftersom det bara var en slaskig sörja var Cheryl helt till sig. Hon hade precis som andra Singaporeaner aldrig sett snö förut och jag möttes av henne med en min av skräckblandad förtjusning som jag lyckades få på bild, moa-ha-ha! Hon utgjorde även en mindre trafikfara på vägen till skolan och fungerade som ett ankare tills vi råkade skiljas åt av järnvägsbommar och jag stack i förväg. Japaner har lägre kroppstemperatur än oss västerlänningar har jag fått reda på, runt 36°C, så det kan vara en del av mysteriet med de kasst isolerade husen och öppna ytterdörrarna. De har även andra egenheter som mindre salivproduktion och torrt öronvax de kan peta sig i örat och blåsa bort det från fingret! De föredrar därför bröd som inte är lika torrt som vårt och vill ha torrare luft så min hud blir jättetorr av luftkonditioneringen/uppvärmningsmaskinen och suger upp hudkräm som en tvättsvamp. Läskigt att se men jag har inget val än att köra den på full effekt för att tina upp efter att just ha kommmit hem från en grillning med saxofonsektionen nere vid floden. Kött är ju skapligt dyrt här så vi bakade potatisar, äpplen och bananer istället. Japanska potatisar smakar annorlunda än hemma eftersom de inte använder de som bas i maten utan mer för lyxifiering. Shou som kommer från Kyushu hade skaffat fram de största potatisarna jag någonsin sett därifrån. De var stora som tre svenska och smakade riktigt smaskigt. Till det käkades det cup ramen och diverse annat smått och gott. Själv ätandet är mycket mer gemensamt än hemma och allt delas i mindre bitar och man tar av varandra hela tiden. Man tar ett par tuggor ur en Moshi, moshi! Jag vet var du bor. gemensam skål nudlar och skickar den vidare. Vid ett tillfälle var vi tre pers som samtidigt hackade på samma grillade äpple med våra ätpinnar och det blev mest mos av det. Tur att man inte är hypokondriker. Ironiskt nog har jag mycket bättre kontakt med saxarna än klarinetterna, mestadels för att de har flera duktiga engelsktalande och en av killarna också läser en Kuinep-kurs, men jag ångrar inte att jag tog med klarinetten istället. Det skulle vara riktigt tråkigt att öva på samma två låtar i ett halvår om jag kunde spela dom näst intill på en gång och jag har ingen lust att gå med i fler stages eftersom jag då skulle behöva gå på fler rep. Det räcker som det är nu, jag vill hinna göra annat också. En annan stor fördel med klarinetten är att jag kan ta med den i ryggsäcken och slipper fundera på att få med den i deras transport av stora instrument på repdagar och även slipper bekymra mig om att slå sönder mot någon annans instrument i den sardinburkstrånga replokalen. Börjar bli lite småhungrig nu eftersom skrivandet dragit ut på tiden och grillningen till skillnad från hemma inte resulterade i att man ligger i koma efter grav överkonsumtion av kött och potatissallad. Ska ta och masa mig till mataffärn Fresco på hörnet som har öppet dygnet runt. Eat that Ica Väst! Det är dock urplockat på natten och de håller på att fylla på och stöka och böka i butiken samt att köket är låst så jag kan inte micra nått. Det får bli cup ramen igen men det är ju inte helt fel.

Kommentera