(Tooltip)
Deprecated: mysql_connect(): The mysql extension is deprecated and will be removed in the future: use mysqli or PDO instead in /storage/content/92/109992/japan.backlin.se/public_html/scripts/connect.php on line 6
Sidan ser nästan lika bra ut i Internet Explorer som i andra browsers (efter mycket slit)  
2005-11-22

Geeks

"You like math, I like computers". Vi är olika men ändå likadana. Vissa gör inte mycket väsen av det, andra skyltar med det men alla här i Shugakuin är till viss mån rätt geekiga. Vi kunde legat på beachen eller surfat i Australien, åkt till Los Angeles och hängt med filmstjärnor och ganstas, glassat runt i London eller New York, men nej. Vi valde att åka till landet med självlysande vägkoner, techigaste gadgetsen i världen och närbutiker i varenda gathörn fyllda med folk som smygläser nyaste kapitlet av sina favoritserier. Ingen verkar bry sig om det heller utan tjyvläsarna låts vara i lugn och ro. Förr eller senare blir de ju hungriga och köper kanske en onigiri eller nikuman. Handlar man begagnad manga är det nästan lika billigt som alla gratisplastpåsarna man får överallt och jag har redan lagt vantarna på alla 6 delar av Akira för futtiga ¥3150. I bra skick dessutom. I Sverige kostar en enda bok mer än så. Den kommer att se rätt maffig ut i min bokhylla i Uppsala, tjock som en nyinplastad telefonkatalogskloss och givetvis på japanska. Animen å andra sidan är äckligt dyr. Jag ville köpa en DVD-box med FLCL men de galenpannorna ville ha ¥20000 för den! Det är ju bara 3h tecknad film, hur kan de kräva nått sånt!? Av mina japanska polare har jag fått reda att anime är lite småtöntigt och till största delen riktat till yngre publik medans manga är har mycket mer varierat innehåll och läses av hela åldersskalan. Av mina orkesterkompisar blev jag rekommenderad att läsa och fick låna "Slam Dunk" som lyckligtvis är rätt lättläst och jag faktiskt klarar av även på japanska, om jag tar det sakta och har min lyxiga denshijishou vill säga. Jag köpte den för två veckor sedan och den underlättar mitt liv och framförallt japanskalektionerna varje dag för även om min smått fantastiska mobiltelefon har ett lexikon så är det rätt begränsat och man kan inte få utal på kanjis eller leta kanjis med hjälp av radikaler. Nästan alla andra i skolan har också sånna, såväl utbytesstudenter som japaner.

Prylifieringen är över lag högre än jag tidigare upplevt. Andra exempel är GPS-tätheten i bilarna, vissa har t.o.m. 3D-modeller av städerna man åker runt i (om jag fattat reklamen rätt), portabla spelmaskiner som får allt hemma att se ut som nintendo 8-bit och att föreläsarnas mikrofonerna i skolan alltid funkar. Saker som innefattar biljettköp är automatiserat till största delen men trots det så finns det alltid personal i närheten för att hjälpa dig om du har frågor eller behöver hjälp med maskinen. Tågen och bussarna funkar på det här sättet men jag blev smått överraskad när vi i helgen besökte Spa World i Osaka och hamnade vid maskinen till höger. Efter lite haxande fick vi ut varsitt intädeskort som vi sedan lämnade vid en disk 10m bort och fick ett plastarband istället. Antagligen gillar de helt enkelt automater. Japan är förmodligen också världens myntautomattätaste land, dryckesautomater och cigarettautomater finns praktiskt taget överallt. Dryck innefattar förutom läsk även te- och kaffevarianter, både varma och kalla och öl! Det hade jag hört redan innan jag kom hit men jag förväntade mig inte att det skulle stämma så bra, speciellt inte vad det beträffar de automater där du kan köpa mindre vanliga saker. Signe hittade en äggautomat och jag hittade en 2kg-säck-med-ris-automat på en bakgata i kvarteret men den beryktade hummerautomaten lyser med sin frånvaro. Kanske är bilden fejkad men även om den är det så är det rätt skrattretande att Japan är så skumt att det faktiskt skulle kunna vara sant. De har ju akvarier med krabbor och fisk utanför restauranger lite här och var så varför inte. Maskinen funkar som precis som en vanlig spelmaskin med en klo du kan styra och försöka plocka upp en vinst med. Enda skillnaden att du istället för ett gosedjur föreställande Nalle Puh får ut en hummer. Hur eller rent av om maskinen tar livet av den stackars hummern förtäljer inte bilden. Nu i dagarna frågade jag en koreanerna på programmet sa att han kände till sånna här automater när vi småpratade och han var övertygad om att det var sant. De hade sånna i Korea också men de förbjöds efter ett tag av uppenbara skäl. Han trodde inte att humern dödades men att den förhoppningsvis hamnar i en låda eller nått om man vinner. Vid klomaskiner kan man ofta se unga tjej stå och tjuta av förtjusning när deras karlakarlar till pojkvänner lyckas genomföra sin manliga plikt och få ut någon meningslös men otroligt gullig pryl i pastellfärger. De är förrädiska så det räcker och blir över för det ser ofta ut som kramdjuret närmast hålet är på vippen att trilla över kanten men så är inte fallet vilket Marc fick erfara. Den är nogrannt utplacerad av personalen för att locka spelare. Det känns som att allt i Japan har en tanke bakom sig och inget lämnas åt slumpen. Till exempel sänks alltid vägbommar så att en på varje sida startar senare så att om man upptäcker för sent att de sänks så har man ett par sekunder till att köra ut på och de har helt genialiska säten på tågen till Osaka. Det här gjorde mig helt lycklig under hela resan till spa world: Man kan flippa ryggstödet så att det byter sida och på så vis skapa ett 4-personssäte var som helst! Vid ändhållplatsen flippas alla sätena så att alla kan sitta i färdriktningen. Ett annan smart trick som TV-bolagen kör med här är kortare men fler reklamavbrott vilket gör att du inte byter kanal eftersom du då missar början efter pausen. Man får intrycket att allt är välkontrollerat hela tiden och det finns instruktioner skrivna överallt. På skyltar, lappar, husväggar etc. De må ha ett relativt stort strukturbehov men sen tror jag också att de gillar sina tecken rent estetiskt sett också. På TV fylls bilden ofta av stora färgglada textsnuttar som säger precis samma sak som personerna säger och sjungs det popmusik finns givetvis textrader så att man kan sjunga med hemma. Japaner älskar ju karaoke.

Översättning till engelska:
Baby I Love You ~ (Chihuahua) I Love You (Chihuahua)

Karaoke finner man sällan ensamt utan brukar ingå som en del i en arkadhall och de ligger tätt i området kring universitetet. Jag har bara testat det två gånger, båda bara tillsammans med andra utbytesstudenter. Visserligen var Cheryl (Singapore) och Suu (Korea) med andra gången så det kändes lite mer äkta. Det blir däremot lite skumt och antibonus om man är indelade i klungor med olika kultur eftersom man då inte känner igen sångerna den andra gruppen sjunger. Vore kul att testa tillsammans med ett gäng japaner men då måste jag plugga in lite låtar först så att jag inte bara kan sjunga anime-intron. Just anime-intron är därmot inte så geekigt som jag trodde utan det är så många band slår igenom eftersom så många tittar på det. Sjunger man japanska sånger är kvalitén på musiken bättre också, hittills har jag inte stött på en enda västerländska låt som är bättre än midi (även om det är bra midi så är det fortfarande midi) och man får inte rätta musikvideor heller utan bara en samling småklipp i samma stil som låten. Är det en kärlekssång får man se kärleksklipp, är det en sorglig sång får man se sorgliga klipp etc. Vissa japanska låtar har däremot hela videor och rätt musik. Ni kanske noterat tidigare (Jossan lär ha gjort det) att när man handlar skivor, speciellt på internet, kan man ibland välja mellan att köpa den ordinarie utgåvan eller en Japanese Extended Edition som innehåller extra godis som B-spår, kommentarer och bilder. Tyävrr är de är inte bara dyrare hemma utan även här. Jag som hoppades att jag skulle kunna skaffa mig en lyxig samling köpeskivor med Shiina Ringo till ett överkomligt pris men det verkar inte så troligt. Kanske går det att hitta nån begagnad affär för sånt också...

Jag kanske kom lite ifrån ämnet men nu är det dags att återvända för den stora finalen: Arkadhallen utanför karaokerummet. Eftersom en bild säger mer än tusen ord råder jag er att kolla in fotoalbumet och om du vill titta på det parallellt med läsandet av texten finns det en genväg här. Tur att vi inte hade sånna här hemma på Andebodavägen när jag var liten för då hade det gått en hel del pengar där. Min favoritgenre musiksimulatorer finns det gått om spel i förutom DDR bland annat Pop'n'Music som funkar som ett DDR för händerna med niotangenter, Drum Mania som är likadant fast med övningstrumset som registrerar hur du spelar, Guitar Freaks som tyvärr var rätt trist och ett trumspel med stora traditionella japanska Taikou-trummor. Det var även möjligt att koppla ihop två spelare Guitar Freaks med en Drum Mania och spela tillsammans i ett simulerat band! Dan, en annan av tyskarna (det finns tonvis med tyskar i Kyoto) berättade tidigare om ett kortspel liknande Magic the Gathering man kunde spela i en maskin över internet mot andra människor över hela japan. Maskinen känner vilka kort du har på bordet och hur du flyttar dem och så kan du vinna nya kort och bygga lekar om du är duktig. En intressant finess är att det första spelet kostar ¥300. Om du vinner kostar nästa spel bara ¥200 och vinner du då också kostar alla efterföljande ¥100 tills du förlorar. Det är som gjort för att överkonsumeras av en grupp elitspelare. Sen fanns det naturligtvis en massa racing, shoot'em-ups, slagsmålsspel och retrospel men bara ett enda flipper. Ett ynka Jurassic Park-flipper men Marc som är en stor flipperconesseur hävdade att det är bra för att vara en japansk arkadhall. Något som vi inte har är de skumma IQ-spelen med snabba logikfrågor, de skumma klomaskinerna och vinstmaskinerna, mah jong, seriebiblioteket och den smått sagt tveksamma avdelningen ingen någonsin ses spela i... Förutom de fejkade, elektriska spelen finns det biljard, pingis och ett baseballträningsrum inomhus med bollmaskin och slagträn etc. Du läste inte fel, mah jong stod bland de elektriska spelen för även fast man skulle kunna spela det mot andra personer så sitter det istället 4 bredvid varandra och spelar mot varsin dator. Det kan hända att man kan vinna pengar på spelet och då är det lite mer befogat men det känns ändå lite småfånigt. Internet poker däremot är inte fånigt eftersom jag spelar det =) . Eller så är det det eftersom jag redan erkänt att jag är en geek. Egentligen spelar det ingen roll så länge inte japanerna börjar spela för hur trevliga de än är så vill jag inte ha dem som motståndare i spel om pengar. Här är jag inte någon geek utan har bara en hobby och jag skulle få oräkneligt med spö av de japanska, sanna geeksen.

Kommentera

Jonas säger:
2005-12-02 12:04:00
Intressant, kom att tänka på en liten artikel jag läste för ett tag sedan... Du kommer kanske ihåg den där Rocky-serien som Erik Svensson visade upp för Anders för länge sedan, den med transkriberad japanska - någonting om "jätteliten snopp" etc. Anders anmärkte att fraserna var skrivna på "tjejspråk". Nu har jag hittat förklaringen! Det är ju nämligen så att allt för många på det här halvklotet läs sig japanska genom att titta på anime. Eftersom anime roktar sig till den unga publiken får detta följden att vuxna karlar kliver av flyget i japan och genast börjar gå runt och prata barnspråk med alla de möter!
Evy säger:
2005-11-27 03:52:07
hehe, skönt geekigt! verkar som du har gott om skumma saker o göra - d e bra! men för en som snokade på bilderna sammtidigt som hon läste - vadå "naturligtvis fick vi handdukar" till vad?? var det en vinst? eller fick man den kanske i dörren istället för "ska jag ta din hatt?" så "vill herrn ha en hadduk?" o varför? kanske bara jag som inte fattar men kul i alla fal! =) puss o kram
Nu är det slut.
Warning: mysql_free_result(): 10 is not a valid MySQL result resource in /storage/content/92/109992/japan.backlin.se/public_html/footer.php on line 23 Warning: mysql_close(): 7 is not a valid MySQL-Link resource in /storage/content/92/109992/japan.backlin.se/public_html/footer.php on line 24