Sidan ser nästan lika bra ut i Internet Explorer som i andra browsers (efter mycket slit)

2005-10-31

Nu har jag landat

I Japan är saker mindre. Inte nödvändigtvis små men i allmänhet mindre än man är van vid. Stolar, böcker, datorer, cyklar, bord etc. Det är som någon sorts genomgående tema att göra saker mindre och även hårdare än de borde vara. Stolarna i Siegbahn eller Häggsalen är fåtöljer jämfört med bänkarna i skolan här. Till och med trästolarna på Uplands är en dröm jämfört med de vi har på orkestrepen trots att de har dynor. Men eftersom vi är så många på en liten yta finns det inte mycket till alternativ till de små stolarna. Att ha det trångt är också nått man bara måste acceptera men som kan vara nog så störigt. Kyoto har ungefär lika många invånare som Stockholm men är till ytan mycket mindre och kompaktare. Du vill verkligen vara säker på att du har alla grejer du behöver och har gått på toa innan du sätter dig inför en föreläsning eller orkesterrep. Att ta sig ut när du väl klämt in dig på din plats är ett mindre företag och det låter dessutom väldigt mycket. Trägolvet i föreläsningssalen knakar i en ofattbar volym så varje gång någon kommer försent och måste "smyga" fram och hämta kompendier (vilket vi får i princip hela tiden) kan man knappt höra nått på 2-3 minuter. Sitta på golvet är också en inte helt smärtfri omställning, för även om det alltid finns stolar på restauranger, i våra rum eller i skolan så händer det ofta att man hamnar på golvet om man är några stycken eller vill använda internet efter klockan 10 och ficklampsmannen låst lobbyn. Jag har träningsvärk varje dag. I skolan är det dessutom total brist på bord och stolar i korridorerna eftersom de är för trånga för sånt. Vill du skriva någonting får du gå till biblioteket eller... Ta-dah! Sitta på golvet! Offentliga papperskorgar är också en modern lyxvara som japanerna tycker att de kan klara sig utan så om du har skräp så är det bara att bära med sig det tills du kommer hem eller har tur. Inte ens i klassrummen finns det möjlighet att kasta ett kladdpapper, pennvässarflis eller kolapapper. Men det är ju inte så konstigt eftersom japaner inte äter eller dricker saker offentligt heller. Man ser det aldrig ute på stan, förutom möjligtvis under lunchen då ifall man har ögonen med sig kan avslöja någon med att äta en bento (matlåda fast lyxigare) på någon undanskymd plats. Jag har till och med hört en av mina utbytspolare säga att hon såg en person smyga in i en telefonkiosk för att dricka en burk te. Paradoxalt nog har de hur mycket matprogram som helst på TV, men det kanske beror på att vi bara får in 8 barnvänliga kanaler och inga ninja-våld-hentai-skräckfilms-kanaler så jag har inte kunna kolla om det stämmer att Japan har världens mest våldsamma TV-utbud men gårdagens besök i videoaffärn pekar lite åt det hållet. Visst har de hyllvis med dramor och komedier men rätt vad det är så går man runt hörnet och hittar skräck, våld och porr. De har lixom inte tänkt på att gruppera ihop saker i varsin avdelning där de hör hemma utan det finns utspritt lite här och var. Kanske för att folk inte ska känna sig pinsamma om de står i den dåliga avdelningen eller så har de bara ett annat system.

Hylla 1: Utländska filmer som polisskolan eller Jason vs. Freddy.
Hylla 2: japanska filmer som t.ex "My Neighbor Totoro" och Fist of the North Star.
Hylla 3: Naturfilmer, om t.ex. pandor, koalor eller människor.

Trots att många av filmerna är på DVD saknar alla engelsk text så man kan bara hyra utländska filmer om man vill förstå något vilket är lite tråkigt. Nu när de har hyllmeter av sjysta serier som t.ex. hela GITS-SAC, One Piece, alla andra jag sett och mångdubbelt därtill till det futtiga priset av ¥150 per vecka så går det inte att titta på dom. Som tur är har jag Mattieu från Frankrike två rum bort som hade med sig 880GB film. Killen är den tyngsta otakun jag sett och han har redan köpt både DDR-mattor och Pop'n'Music-bräda. Men han har tillräcklig självdistans och är himla sjyst. Ska bli mycket spännande att gå en Dance Dance-duel mot honom i arkadhallen för han kan nog erbjuda ett värdig motstånd. Aja dags att sticka till skolan... Oops, nu avslutade jag precis som i alla dialoger i japanskaböckerna. Antingen det eller "Oj, nu håller jag på att snart kanske riskera att komma försent till en lektion!". Populära teman är också att låta figurerna i boken prata om hur mycket arbete och läxor de har och sen säga "Kämpa på!" eller nått annat käckt. Vi har t.o.m. haft meningar som "Jag studerar en timme på morgonen och fem på kvällen"! Tror de ens på det själva eller är det bara en fasad de vill upprätthålla? Det skrämmande är att det kan vara sant av folket i min klubb att döma men det är väldigt störande om man håller på att göra en läxa i sista minuten eller pluggar till ett svårt prov. "Ja, jag fattar att jag borde börjat tidigare, sluta tjaffsa!". Emellanåt handlar de dock om fotografering, eller kostymgubbar på fest. Men som sagt, nu måste jag sticka.

Jaa, ato de mata kakimasu!

Kommentera

Nu är det slut.

	Sidan ser nästan lika bra ut i Internet Explorer som i andra browsers (efter mycket slit)


	2005-10-31 Nu har jag landat I Japan är saker mindre. Inte nödvändigtvis små men i allmänhet mindre än man är van vid. Stolar, böcker, datorer, cyklar, bord etc. Det är som någon sorts genomgående tema att göra saker mindre och även hårdare än de borde vara. Stolarna i Siegbahn eller Häggsalen är fåtöljer jämfört med bänkarna i skolan här. Till och med trästolarna på Uplands är en dröm jämfört med de vi har på orkestrepen trots att de har dynor. Men eftersom vi är så många på en liten yta finns det inte mycket till alternativ till de små stolarna. Att ha det trångt är också nått man bara måste acceptera men som kan vara nog så störigt. Kyoto har ungefär lika många invånare som Stockholm men är till ytan mycket mindre och kompaktare. Du vill verkligen vara säker på att du har alla grejer du behöver och har gått på toa innan du sätter dig inför en föreläsning eller orkesterrep. Att ta sig ut när du väl klämt in dig på din plats är ett mindre företag och det låter dessutom väldigt mycket. Trägolvet i föreläsningssalen knakar i en ofattbar volym så varje gång någon kommer försent och måste "smyga" fram och hämta kompendier (vilket vi får i princip hela tiden) kan man knappt höra nått på 2-3 minuter. Sitta på golvet är också en inte helt smärtfri omställning, för även om det alltid finns stolar på restauranger, i våra rum eller i skolan så händer det ofta att man hamnar på golvet om man är några stycken eller vill använda internet efter klockan 10 och ficklampsmannen låst lobbyn. Jag har träningsvärk varje dag. I skolan är det dessutom total brist på bord och stolar i korridorerna eftersom de är för trånga för sånt. Vill du skriva någonting får du gå till biblioteket eller... Ta-dah! Sitta på golvet! Offentliga papperskorgar är också en modern lyxvara som japanerna tycker att de kan klara sig utan så om du har skräp så är det bara att bära med sig det tills du kommer hem eller har tur. Inte ens i klassrummen finns det möjlighet att kasta ett kladdpapper, pennvässarflis eller kolapapper. Men det är ju inte så konstigt eftersom japaner inte äter eller dricker saker offentligt heller. Man ser det aldrig ute på stan, förutom möjligtvis under lunchen då ifall man har ögonen med sig kan avslöja någon med att äta en bento (matlåda fast lyxigare) på någon undanskymd plats. Jag har till och med hört en av mina utbytspolare säga att hon såg en person smyga in i en telefonkiosk för att dricka en burk te. Paradoxalt nog har de hur mycket matprogram som helst på TV, men det kanske beror på att vi bara får in 8 barnvänliga kanaler och inga ninja-våld-hentai-skräckfilms-kanaler så jag har inte kunna kolla om det stämmer att Japan har världens mest våldsamma TV-utbud men gårdagens besök i videoaffärn pekar lite åt det hållet. Visst har de hyllvis med dramor och komedier men rätt vad det är så går man runt hörnet och hittar skräck, våld och porr. De har lixom inte tänkt på att gruppera ihop saker i varsin avdelning där de hör hemma utan det finns utspritt lite här och var. Kanske för att folk inte ska känna sig pinsamma om de står i den dåliga avdelningen eller så har de bara ett annat system. Hylla 1: Utländska filmer som polisskolan eller Jason vs. Freddy. Hylla 2: japanska filmer som t.ex "My Neighbor Totoro" och Fist of the North Star. Hylla 3: Naturfilmer, om t.ex. pandor, koalor eller människor. Trots att många av filmerna är på DVD saknar alla engelsk text så man kan bara hyra utländska filmer om man vill förstå något vilket är lite tråkigt. Nu när de har hyllmeter av sjysta serier som t.ex. hela GITS-SAC, One Piece, alla andra jag sett och mångdubbelt därtill till det futtiga priset av ¥150 per vecka så går det inte att titta på dom. Som tur är har jag Mattieu från Frankrike två rum bort som hade med sig 880GB film. Killen är den tyngsta otakun jag sett och han har redan köpt både DDR-mattor och Pop'n'Music-bräda. Men han har tillräcklig självdistans och är himla sjyst. Ska bli mycket spännande att gå en Dance Dance-duel mot honom i arkadhallen för han kan nog erbjuda ett värdig motstånd. Aja dags att sticka till skolan... Oops, nu avslutade jag precis som i alla dialoger i japanskaböckerna. Antingen det eller "Oj, nu håller jag på att snart kanske riskera att komma försent till en lektion!". Populära teman är också att låta figurerna i boken prata om hur mycket arbete och läxor de har och sen säga "Kämpa på!" eller nått annat käckt. Vi har t.o.m. haft meningar som "Jag studerar en timme på morgonen och fem på kvällen"! Tror de ens på det själva eller är det bara en fasad de vill upprätthålla? Det skrämmande är att det kan vara sant av folket i min klubb att döma men det är väldigt störande om man håller på att göra en läxa i sista minuten eller pluggar till ett svårt prov. "Ja, jag fattar att jag borde börjat tidigare, sluta tjaffsa!". Emellanåt handlar de dock om fotografering, baseball eller kostymgubbar på fest. Men som sagt, nu måste jag sticka. Jaa, ato de mata kakimasu! Kommentera
	Nu är det slut.